Aftonbladet – 2 maj 1843, sida 1

rr ——— OO oo FARRRRNRNRRRTKRRTRTTRT TTT ER person af tvetydigt rykte om sina fingrars mer eller. mindre längd, och hvilken nu stod och ref bland Taubens halsdukar, näsdukar, handskar, tygbitar och annan bråte. Fick vår vän således ingen halsduk eller näsduk, så fick han så mycket mer tacksägelser i Taubens bod, och det var rart nog, ty. der brukade man få, om man var af så kalladt bättre folk, samtlagna varor med goda snäsor. När vår vän gick från Tauben hade ban ämnat sig in i Sucksdorfs bod för att — kosta hvad det ville — köpa sig en bit svarta kantband för att sätta i en fingertuta, emedan ban, för sin beskedlighets skuld i förra veckan fått sin ena tumme nära förklämd när han skulle hjelpa en dam i vagnen och slå igen vagnsdörren derefter; men emedan vår vän nu medelst springande skulle undvika en i starkt traf kommande vagn sattes han i sådan fart, att han först stannade när han var på trappstegen till apotheket Morian, och efter han just af en så oförutsedd händelse kom dit, föresatte han sig att uträtta ett ärende derstädes: han hade nemligen lofvat en väninna, en äldre mamsell på Ladugårdslandet, som mycket berömt hans hvita tänder, att skaffa henne samma sort tandpulfver som han sjelf nyttjade, och som han brukade tagå detta på Morianen, steg han dristeligen in, men — — — besinnande genast att en sats tandpulver med dosa skulle kosta rätt artigt, för honom sjelf att skänkasa bort, och alldeles icke ville han komma till ett fruntimmer, som dertill var hans synnerliga väninna med räkning på ett sådant lappri. Ett tredje medel måste således uppfinnas, och det stod genast till hands för bans uppfinningsrika men än