garconen, att sätta in de nya tidningarne i sina ramar eller ställningar, tittar en smula på dem i förbigående, och medan han väntar på kaffe och menniskor, springer han som hastigast bort till en af sina bekanta, en fru som bor långt nere vid Jerntorget, bultar opp hennes piga, skickar denna in att väcka sin matmoder för att underrätta henne att dagen derpå gifves Barberaren, som hon så gerna vill se. Derefter springer han tillbaka, kaffeoch conversationshungrig, men på vägen säger han till en karl, som kör ett lass, att en bunt har lossnat bakpå, hänger och slänger, samt till en liten jungfru, som snabbt trippar med en full gräddskål i ena handen och skorpor i en servett, i den.andra, att hennes kängband lossnat, hänger och slänger. Så fort han kommer tillbaka in på kaffö-huset, ropar han genast till en herre som vänder honom ryggen: Ah!lmin herre har stått emot en hvit murl och beledsagar sitt utrop med slag på slag af sin foulard näsduk, en sak — det är sant, det hafva vi förglömt säga — som han heller icke är serdeles rädd om, utan som han har, lika mycket till menniskoslägtets bästa, som till sin egen lilla näsa. Nu dricker han sitt kaffe, men grinar litet deråt, och averterar sakta sin gränne, som ännu ej fått något, att han bör begära bättre kaffö, åtminstone bältre grädde, ty detta var ej rätt godt, och här plär annars vara ett delicicust kafföp, säger han och skyndar ut. Det första han får se, ty han är den allra ifrigaste flaneur) eller sig rundt omkring, opp och ned, tittande, det första han bemärker är ett fönster, i tredje våningen af ett hus vid Mynt-lorget, som står uppe utan alt hakarne äro pålagda, och således i stor fara alt blåsa sönder. Vår menniskovän ilar upp: för trappa efter trappa, knackar häftigt på dörren med sin käpp, och när en förskräckt och kippskodd piga öppnar, pekar han åt fönstret, som flyger och far,, — blir tackad och försvinner. På norrbro möter han en byrvagn, som håller framför en af bodarne vid Bazaren. Hyrkusken skall