Aftonbladet – 29 april 1843, sida 3

som visst icke är vackert, reproduceradt två gån. ger på närvarande exposition: först i oljmålningen (JM 4104) och sedan antingen i Dryckeslaget (MM 106) eller i den mer obestämda bacchanal som blott fått namn af Qvinnor och barn (HN. 108) — vi minnas nu ej hvilket. Utom desss tre, förekomma äfven en bataljscen (JM 406) och ett par gossar, som brottas (JV: 407), alla uan tvifvel sådana konstalster, som icke många skulle teckna Hr Walbom efter: men dock af Walbom ej hvad man kunnat vänta. Men månne vi ej ändå till slut göra honom orätt, derföre att andra gjort det före oss? Månne dessa stycken skulle kunna vara gamla, ritade långt innan hans utresa, och uppsatta nu blott för att fylla några tomrum på expositionssalarnes stora väggar? ... Ja då, det är klart, då upplysa de ingenting om konstnärns nuvarande framsteg eller stillastående. Hr Johan Julius Ringdahl har äfven uppsatt flera äldre stycken på expositionen; men som de alla äro försedda med årtal, kan någon tvekan om tiden för deras tillkomst icke äga rum. Hans teckningssätt har någon likhet med Hr tFalboms, men är ändå icke detsamma ; det är mindre fantastiskt, och sannolikt mer anslående pluraliteten af åskådarne. Bland Hr Ringdahls stycken finnes en alitför intagande Barnskola, (AM 4169), målad i olja. En gammal by-skolmästarinna förhör ett af barnen, under det att ett par andra begagna hennes på examinanden fjettrade uppmärksamhet för att se upp från den tråkiga boken, och en sosse står halfsråtande och förlägen på skampallen. En teckning i blyerts, föreställande samma skola, utan nummer likväl, träffas på ett annat ställe i salongen, bland flera nätta blyertsteckninsar al samma hand. Det är intressant att se de små förändringar, som konstnärn vidtagit vid utförandet i olja, hvilket förmodligen har skett sist. Atminstone är oljmålningen så vida bättre, som summans anlete der uttrycker ett fromt allvar, medan blyertsteckningen blott visar henne vresig och elak. Också är hon i den sednare framställningen väpnad med en karbas, som icke märkes i den förra. Namnet Kiörboe har blifvit ryktbart redan, för yppperliga djurmålningar; på närvarande exposition ser man en Lancier till häst, af löjtnant C. PF. Kiörboe. Det är i o!ja, och vi ha märkt lera mustacherade herrar stadna framför detsamma och med utvecklande af öfveriägsen sakkännedom berömma hästens figur och ställning, ryttarens vackra skick, o. s. v. Annu vidsträcktare rykte, nemligen inom hela den naturhistoriskt lärda verlden, Lar namnet Wright vunnit, på ett tiotal af år ungefär, genom de teckningar af djur, hvarmed Hr von Wright illustrerat flera Svenska verk i naturalhistorien. Tre foglar (JP 130, 434 och 432) al Hr Frerdinand von Wright, uppsatta på expositionen, lemna tillfälle att betrakta dessa naturbilders utseende, sådana de utgått omedelbart ur mästarens hand, och utan mellankomst ännu af stentryck och fabriksmässig färgläggning. Det är blott sistnämnda slags produktioner, som kommit till utlänningens kännedom ; och likväl medgifves det utrikes öppet, att trognare och mer karakteristiska figurer bafva hittills icke , någonstädes åtföljt naturalhistoriska arbeten. 2