Aftonbladet – 29 april 1843, sida 2

meen. Man lormodar, att detta arrangement har afseende på ett annat, som är i fråga med landshöfdingetjensten i Halland. — I går hade sällskapet De fattigas vänner sammanträde till utväljande af direktion, då vice ordföranden, Hr målaremästaren Gustafson, blef vald med stor pluralitet till ordinarie och hr bokhandlaren Bagge till vice ordförande. ——— — Altonbladet har redan ett par gånger omnämnt ett försök, att vid tillsättningen af en kammarförvandts-tjenst i Förvaltningen af Sjöärenderna, fill förmån för en sökande, hvilken förut är Revisor i Kammar-rätten, erhålla Regeringens dispens från den författning, som förbjuder samma person alt innehafva tjenster i olika statens embetsverk, såvida icke den ena tjensten är af den Jägsta graden. Regeringen har nu afslagit den härom gjorda ansökningen. Men härmed är saken icke, såsom man skulle förmodat, slutad. Tvertom har Förvaltningen al Sjöärenderna omedelbart efter detta serskilda måls afgörande beslutat en underdånig hemställan till Regeringen , hvarigenom ändamålet i långt vidsträcktare mån skulle ernås; nemligen, alt det ifrågavarande förbudet, hvad Förvaltningen beträffar, måtte helt och hållet undanrödjas. Saken är nog betydande såsom prejudikat, och skrifvelsen nog märk värdig, för att förtjena meddelas. Den lyder som följer: Stormäktigste Allernådigste Konung! Eders Kongl. Maj:t har, uti nådig skrifvelse den 2 November 43824, täckts stadga, att civile tjenstemän hos Förvaltningen af Sjöärenderna icke skall vara tillåtet innehafva tjenst inom andra verk, med undantag af dem i lägsta graderne; men sedermera hafva göromålen betydligt förökats och personalen deremot förminskats, så att en stor del af desse göromål måst bestridas af de skickligare extraordinarierne, som dertill kunnat utsökas och öfvertalas, emedan några löneförmåäner dermed icke varit förenade. Sålunda finnas nu hos Förvaltningen 3 extraordinarie tjenstemän, hvilka under många år tjenstgjort, utan att derföre åtnjuta mer än värdet af 2 LÖ talgljus årligen, med lika flitigt arbete, som de der innehafva ordinarie tjenst. Härtill kommer, att då en lägsta gradens ordinarie tjensteman, som äfven innehar tjenst i annat verk, sålunda hindras att härstädes söka befordran, och icke äga annan utväg för bibehållande af det lönebelopp, han redan åtnjuter, han finner för sig nödvändigt att utan avancemang qvarstå, hvaraf äter följer, att vakanserne inom graden blifva så mycket förr till binder för skicklige extra ordinarier, hvilka, då de på andra ställen hafva bättre utsigter till befordran, från verket afgå, dertill de hafva så mycket mera skäl, som Förvaltningen af Sjöärenderna, i egenskap af militäriskt verk och med en i öfrigt fåtalig civilpersonal, har blott en civil ledamotsplats, hvadan utsigterne till fortkomst derstädes redan af denna orsak äro inskränkte. På grund af hvad sålunda blifvit i underdånighet anfördt, vågar Törvaltningen underdånigst anhålla, det Eders Kongl. Moj:t behagade i nåder förunna Förvaltningens civile tjenstemän enahanda förmån, som större delen af de öfrige kollegiernes åtnjuta, nemligen att med sädana tjenster, der det låter sig göra, eller med vndantag af kanslioch kontorsförmännens, de må äga den rättighet, som Eders Kongl. Maj:t redan några gånger i nåder behagat medgifva, att, jemte tjenst i högre grad hos Förvaltningen, äfven få innehafya befattning i annat verk, så vida göromålen å ettdera stället icke försummas. Vid läsningen af detta utlåtande ledes man lätt till den sutsatsen, att, huru många goda egenskaper, som än i öfrigt finnas hos Förvaltningen af Sjöärenderna, så synes den åtminstone icke vara mycket stark i logiken. Förvaltningen arför, såsom ett af skälen för sin hemställan, att dess göromål ökats och att den derföre borde kunna påräkna, att få använda äfven tjenstemän, som hafva tjenster i andra än de lägsta graderne i annat verk. Men detta bär ju icke ihop. Om göromålen blifvit ökade, så måste det vara så mycket angelägnare, att de personer, som hafva tjenster öfver den förta graden i Förvaltningen, äro oförhindrade af dylika befattningar i andra verk, emedan det är väl bekant, att tjenstebefattningar öfver den första graden vanligen äfven taga tiden vida mera i anspråk än kammarskrifvareeller kanslistbefattningarna eller åtminstone böra göra det, hvilket också utan tvifvel varit anledningen till förbudet mot ett sådant missbruk. Förvaltningen har således i sjelfva verket argumenterat för just motsatsen af hvad den ville bevisa. vad åter den lägsta tjenstegraden i Förvaltningen angår, så är äfven nu intet hinder för denna grads förenande med. högre befattningar i annat verk, och således är ju i det afseendet redan vunnet hvad Förvaltningen önskar, samt allt hvad som yttras om extra-ordinarierna, så alt säga, bortkastad möda. Alt utsigterna till fortkomst inom Förvaltningen äro inskränkta, är alt beklaga, men så länge icke fullt skicklige sökande saknas till de tjenster, som blifva lediga, så är det väl icke så farligt, och någon sådan brist lärer åtminstone icke nu vara förhanden i afseende på den lediga kammarförvandtstjensten. Slutligen bör det icke heller lemnas obemäldt, att Förvaltningen har orätt i den uppgiften, att en sådan utvidgning i afseende på tjenstebefattninsars innehafvande på olika ställen, redan skulle vara medgifven för större delen af de öfriga kolx legierne. Vi hafve ej kunnat upptäcka annat, än alt samma föreskrift, som i detta afseende blifvit Förvaltningen meddelad genom 4824 rs kungabref, jemväl gäller för alla de öfriga emetsverken, och att om undantag derifrån finnas, så äro de hett och hållet personella. Det torde hos en och annan synas anmärkningsvärdt, att Aftonbladet nu för tredje gången sterkommer till denna fråga; men skälet är, att den såsom principfråga i hög grad intresserar hela den civila embetsmannaklassen; ty går Förvaltningens önskan isenom denna gången, så torde