Aftonbladet – 28 april 1843, sida 3

lunda tillfallit-henne; blandade sig småningom af unden öfver det företräde, en hovis hade vunni framför dem, som ändå voro vigda nunnor och him melens brudar. Denna känsla gaf dem mod at nalkas båren, der han hade legat. Här funno de endast bårtäcket, som han kastat af sig, och der hvita kransen, oskuldens sinnebild; som vid bort: förandet fallit från Ingrids hufvud. . De upptog denna sednare, återvände till högaltaret och hängde den på Mariebilden;-hvarefter de fattade hvaran. dra i hand: Christ. gif; :en sådan engel Toge både dig och mig! önskade de hvarandra. inbördes. Nu lemnade ide hastigt kyrkan, för att omtalc den underbara händelsen och sedan drömma om en likadan himmelsfärd, tills klockan väckte dem till den tidiga morgonbönen:. Här kunde legenden om klosterrofvet varit slut, men :så ville icke: konung Magnus, utan det finnes äfven en sida i historien, som omtalar dess följder. Vi. måste. derföre vända bladet och : korthet förmäla hvadsig vidare tilldrog. Först bör likväl nämnasy att när Folke Algotsson blifvit fullt:förvissad om Svante Polks orubbliga beslut, att utan: skonsarihet föra Ingrid ur klostret och förena Henne: med David Thorstensson, som redan var anländ till honom, hade han, i samråd med sin broder: Carl, uppgjort den listiga planen, som lyckades efter deras önskan. 1 det ögonblick, då Folke liksom uppstod ifrån det döda, förlorade Ingrid så sina sinnens bruk, att hon, icke. mäktig fri handling, lätsig bortföras al honom. Utanför kyrkan hade Carl hästar i beredskap, för att befordra deras flykt. Han förde dem lyckligt till Norgej i en säker fristad. Det sånglystna folket diktade om detta äfventyr en munter visa och skämtade deri med Wreta nunnor. Men konung Magnus grinade illistigt under skinn, såsom ett talesätt på den tiden