Aftonbladet – 28 april 1843, sida 2

sitt hem och i klostrets grannskap. . På sitt döds-läger hade han anslagit rika gåfvor till Wreta kloster emot vilkor att derstädes blifva bisatt till dess hans anförvandter hunno föra honom till familjegrafven. Derjemte hade han anhållit, att den yngsta af klosterjungfrurna, Svante Polks dotter, måtte första qvällen tända de vigda ljusen kring hans likbår. Hvem var han då, fromma moder?) frågade Ingrid, i dyster aning. Ah, du bleknar, du-arma verldens barny, svarade abbedissan. Jag känner de förhoppningar som: du, i strid med din. faders vilja, hyst om jordisk kärlek. Välan, jag vill icke dölja den sorgliga tidningen, .utan dig för sanning säga, att den döde var ... Folke Algotsson! 0, heliga Marial utropade: Ingrid, med dödsbleka kinder. Hon vacklade och sskulle fallit till golfvet, om ej abbedissan skyndat:satt taga henne i sina armar och föra henne 41 sin Mjuka karmstol.. Hon kallade sedan några af systrarna, !och under de omsorger de slösade. på: Ingrid, vaknade hon slutligen till lifvet, men till ett lif, som icke mera för henne egde något värde: Ja, jag vill tända ljusen kring hans likbår, hviskade.hön, och vaka hos honom i natt. Det är en nunnas fromma pligt, och jag är nu äfven nunna. . Se här äro mina bröllopstärnor, tillade hon, efter någon tystnad, och vände sig, åt nunnorna, utancatt lyssna till abbedissan, som börjat ett tröstetal.;Jskolenbjelpa att smycka mig till den nattliga festen; lös upp mina bårflätor, låt dem falla, jag vill torka mina tårar på dem; sedan skola de klippas bort, när Offertimman: kommer, jag skall ieke gråta Mer, alla mina tårar skola försvinna med dem.) ; Härvid upplöste hon hårbanden, och lockarne föllo i rikt svall öfver bröst och skuldror. Sedan tog; Hoybransen med de hvita liljorna,. som