Aftonbladet – 27 april 1843, sida 1

(ABER AE TT TT EEE EE OSTERROFVET. ; un. Samma -dag mot aftonen sågs en ensam ryttare burtigt fara fråm på den väg som förde till Wreta. Vägen dit var väl ännu lång, och man kunde således icke veta, om kiostret var målet för hans färd. Vid ett hastigt påseende skulle man kunnat taga honom. för samma riddare, som wi lärt känna under namnet Folke; men närmare sedd tycktes han vara en något äldre broder till honom. Också hade han ett alltför muntert lynne för att vara en älskare i en så kinkig ställning som Folke, och han qvad mången glidtig visa på sin ensliga färd. Kom han till en bro, slagen öfver en sorlande bäck, sjöng han om necken, som klädde sig till en vacker herreman, och begaf sig ut på friareärenden, och mötte han en flicka, som kom från sitt arbete, egde han alltid i sitt rika förråd en skämtsam vers att tillegna henne. Der satt, till exempel, en flicka vid vägen och hvilade under sin vandring eller väntade sin käraste, och han sjöng: 28 ha Ni sitter här, min jungfru skön, en ros öfver alla liljor; eder ser aldrig en jordisk man, som ej lyster eder att gilja; hvarvid han blickade så skalkaktigt på den rodnande tärnan, som å sin sida betraktade med nöje den ståtlige herren, hvilken, tyckte hon, sjöng så ljufveliga visor. ) Se Aftonbl. 4 95.