Aftonbladet – 27 april 1843, sida 1

kungen, ty ban har ändå satt lås och bom för: våra lador. Ja, sedan de först under hans regemente blifvit utplundrade och toman, sade en röst i hopen. Men dessa herrar voro lagman Algots söner; det är en folkets man, han står på böndernas sida, liksom Thorgny lagman i förrigza tider. Ja, det är en sak, som de känna bäst i Westergöthlandp, ) utlät sig en annan. Hade icke ban varit härom året, under missvexten, och mättat dehungriga, så hade väl nu hela den landsändan legat öde.n i Hvem talar om Algot lagmanl återtog den förste talaren och kastade sin yxa på skuldran; phan far visliga fram och är väl tåld öfverallt. Men desse här unge junkrarne, menar jag, äro ett oroligt följe, och kungen gör väl om han qväser dem. I denna ton :språkade folket. Tåtom oss nu lyssna till hvad ryttarne bade att söga hvarandra, Folke omtalade för sin kamrat det samtal, han på morgonen haft med skön Ingrid. Godvilligt vill hon således icke följa oss, sade Carl. Nå, jag tycker ändå om henne för det. En våcker flicka skall man taga med storm, liksom en fästning. Så gjorde våra förfäder, och Så eM : . Gör kanhända du, men troligtvis icke jag, tillade Folke: i ,Vankelmodig .man gjorde bäst, att han följde sina vänners råd,, återtog den förre. — . r :) Algot Brynjolfsson var lagman i Westergöthland,. Svante Polk, som äfven nämnes I denna berättelse, var lagman i Östergöthland.