Aftonbladet – 27 april 1843, sida 1

MER TT or han en man af sitt eget stånd: och såsom hans helsning gaf tillkänna, var det en välbekant, öfver hvars möte han fägnade sig. : vAh, jag visste väl att du skulle vara på mötesplatsen, hvar har du våra stallbröder? trågade ryttaren. ,Utom dig, har jag gifvit dem allesammans återyud,, svarade den andre. ,Hvad vill detta säga! huru skall det gå med agten i natt? frågade ryttaren. ;Deraf blir ingenting,, var det korta svaret. Vid helgonen jag begriper dig ej; gör den lilla dufvan motstånd, vill hon ieke lemna sitt bo i klostermuren och följa dig? Hon är för from, för samvetsgrann, för upphöjd öfver 0ss, för att vilja deltaga i älventyret. Och detta säger du med ett lugn, som, vid alla helgon . . . Men tyst, här är icke stället att tala om den saken. Din häst, ser jag, står bunden vid trädet derborta. Sitt upp och låt oss språkas vid under vägen.n i De begge vännerna hade fört samtalet tyst, på det de icke måtte höras af de kringstående. Riddar Folke -— ty läsaren ser att det var denne; som nu mött sin broder Carl — gick till sin häst och var snart vid den andre ryttarens sida. De begåfvo sig i väg, sedan de med ett korstecken helsat helgonbelätet och med en nick det dröjande folket, som stod och gapade på de förnäma ryttarne och, när desse aflägsnat sig, lade sina hufvun tillsammans, för att utforska, om icke de djerive folkungarne nu återigen hade något upptåg för sig, för att tillställa orohghet i landet. Hända hvad som hända villx, sade slutligen en bredaxlad bonde, med en yxa i hand, så följa vi