Innocentius III i bref till erkebiskopen och biskopar Ji Sverge, den 5 April 4246 deri desse anbefalldc Jatt psub excommunicationis interminationen söka sa ; förhindra elandestina matrimenian, och förbindels Ii förbjudna leder; hvarjemte, i överensstämmelse mt hvad på lateranska mötet, föregående året, hade blifv Istadgadt, påbjöds, att tillämnade äktenskap skulle o I fentligen kungöras, med föreläggande af viss tid f Iden, som kunde deremot uppgifva något lagligt hi I der, hvrarom presterna äfven sjelfva borde undersöka : I Troligen har presterskapet icke försummafy att. ti befrämjande af vigselns allmänna iakttagande gö hvad det med sina tvångsmedel förmått; men liky blef vigseln i de flesta af Syverges landskap, såson enligt hvad redan är visadt, i Upland, icke af Il: I garne erkänd såsom ett nödvändigt vilkor för ett ful I bordadt äktenskap. Hvwarken i den äldre eller yngi IVGL. förekommer något om vigsel, ej ens i kyrkt I balken, utom det att i IT KLkB. 53 bestämmes, hur I mycket som skulle betafas för vixlalius; och i FI. 6 Isamma balk stadgas: vill man hjonelagh binda, th I skalprester liusa thre haelghudagha i kirkiv dorun Illa böte biskupi thre marker; men utom det, a Idet endast är lysning och ej vigsel, som här påbjude Ifinner man vid jemförelse med den iatinska öfve Isättningen (IV. 24: 24), att här endast är fråga oi Jjansvar för prest, som viger, innan lysning skett. För Ii Lydekins anteckningar heter det, att om hjon vo: fästa och ej ville vigas, skulle den, som dertill va vållande, mista thianosto (d. ä. den heliga nattva den) um paschar ther til de vigias (HH. 404); oc Ipå ett annat ställe (Cap. 95) att om någon ej vili vigas vid sin frilla eller skiljas vid henne, sedan ha var tre gånger derom påmint, skulle presten nek honom nattvarden, ti!l dess han gjort ettdera, hva vid, märkligt nog, tillägges, att om presten ej vill sätta dessa i förbud, skulle han böta 3 marker ti biskopen, hvilket tyckes visa, att det ännu omkring d 4500 ej var så lält för presterskapet, attisådana mi genomdrifva de andliga tvångsmedlen. På sistanförd stället talas väl om, frilla, men det är ganska trolig! alt presterskapet under denna benämning inbegripi äfven laggift hustru, så länge hon ej bliivit vigd 7 SM., VM. och Hels E:ne fordra lika litet som Uj L. vigsel såsom vilkor för ett lagligt äktenskap. De yngre VML. förklarar väl att om man fäster qvinn och viges med henne, vari heghir ful! giftnin: thera, sva sum i se:g haftkpen varit; men dett stadgande, som af det opassande ställe der det är in flickadt (i JEB. 47, der fråga är om gåfvor af föril drar till barn), tydligen finnes vara ett sednare til fagg, gör, såsom man lätt finner, ej vigsel till et nödvändigt vilkor för äktenskaps fullbordan; det för klarar endast att äktenskapet kan fullbordas genon vigsel, äfven utan att makarne komma i säng till samman, hvilket annars erfordrades till äktenskapet fullbordan. I ÖGL, har vigsel hunnit fastställas så som vilkor för fullbordadt äktenskap. Nu sithan fes er tha skal vighia, heter det; men äktenskapet för klaras likväl ej vara fullbordadt förr än de vigde ma karne gan;a ippinbarlik ka i siang saman, hvaremo ingen vigt lägges derpå om gift (eller brudens hög tidliga öfverlemnaade til! brudgummen) förrättas elle, ej ); om åter makarne gätt i säng samman, är likvä äktenskapet ej fullbordadt så framt ej vigsel skett emedan denna, eniigt dena i lagen bestämda ordnin gen, skall gå förut; och nödvändigheten att vigas för klaras här för att vara ej endast kirkiunna rette utan äfven landsins lagh. GB. 6, 7. Genom MELL (GB. 2), och sedermera genom St.L. och Chr. LL. har det blifvit, i sammanhang med det som stadga: om fästning, befaldt att sedan qvinfian lagligen få är, skall socknepresten der hon bor lysa tre helgeda. gar (i Chr. LL. söndagar) för giftermål, och sedan mi han saklöst viga henne; hvarvid Chr. LL. blott til ligger att fästeman, om han häfdar fästeqvinnan föri än vigsel äkommer, skall böta till hiskopen 3 marker Det som här i MELL. och StL. påbjudes, ärsålede: endast lysningen, hvilken bör ske före giftermålet, mer om vigseln heter det blott att den saklöst må förrättas sedan det är lyst. (Detta erinrar om det förut anförda stadgandet i VGL.) Också då det sedan, hut. vadsakligen i samma ordning som i UpiL., handla: om det som hörer till äktenskapets fullbordan, talas ej ett ord vidare om vigsel, utan det heter att sedar bonde och husfru äro gita (d. ä. gift blifvit af giftomannen förrättad) och hafva natt samman i säng Iegat, då är han hennes rätte målsman etc. (MELL GB. 9. StL. GB. 8.) Således om ock vigsel skett, är äktenskapet utan giftermål (förrättande af gift) och sammanliggande ej fullbordadt; deremot kan äkten. skapet genom dessa sednare handlingar komma til fullbordan, fastän ej vigsel skett, emedan giftermål förutsätter lysning, men ej vigsel, om hvilken det, som sagdt är, endast säges att den saklöst må ske, sedan lysning förutgått. Utan tvifvel har meningen varit att vigseln borde ske förr än makarne kommo i säng tillsamman; men att det ej är föreskrifvet såsom en nödvändighet, eller äktenskapets fullbordan gjord deraf i någon mån beroende, är uppenbart. Häribha Chr. LL., hvilken, likasom de nyssnämnda lagarne, räknar äktenskapets fullbordan från det att makarne varit i säng samman, cj gjort någon ändring, enär vigselas underlåtande enligt denna lag lika litet som de förra, hindrar det för öfrigt lagliga äktenskapets fu Ibordan, fastän böter för sänglaget här blifvit stadgade.n 7 (Stutet följer.) t) i C. 3. Xx. 4: 3. de eland. despons. ) fr. det förut sid. 453 anförda diktade brefyct a Euaristus, der äktenskap utan presterlig välsignelse förklaras vara adulteria vel contuberniavel stupra aut fornicariones polius quam legi tima conju, iu ) Orden: 2 hvut helder thin giptas eiler egh, ötversättes af Ihre allde!es för ändt: stve carnaliter Jjuncti fuerint, sive ninus. . sn — Dagbladet meddelar; att ena fickstöld blifvit föröfvad i Storkyrkan, efter gudstjensten sistl. Söndag, samt att 41,209 Rdr jemte åtskillige reverser och papper dervid tillgrepos. — Samma blad förmäler, att en sexårig flicka, vid namn Lindberg, blifvit af våda öfverkörd sistlidne Fredag, i Clara Bergsgränd, och deraf dagen derpå aflidit; samt att, i Lördags, ett par hästar, skrä: mde af ringningen med en auktionsklocka, skenat å Drottninggatan, dervid bonden, som körde dem, afbröt benet, samt en person kullkastades, utan att skadas.