Aftonbladet – 26 april 1843, sida 2

vår trogna kärlek och vår sällhet. vÄnnu ett ord, min älskade; vill du återse mig vid detta galler ? Ingrid bade redan aflägsnat sig, hon vände hufvudet blott åt honom och nickade, men hennes blick var så öm oeh vältalig, att riddar Folke tycktes fullt tillfredsställd med detta svar och ej fordra något annat. Sedan ilade hon hastigt gången framåt; i: det morgonvinden lekte med hennes slöja När hon skulle vika af till den plats, hvarest nunnorna höllo på att samla sig till procession, såg hon sig åter om. Riddaren stod ännu qvar utanför gallret och betraktade med hänförelse den fina smidiga gestalten, som flydde ifrån honom, men i djupet af hans själ qvarlemnade sin bild mera lefvande och skön än någonsin. Hon gaf honom nu ett tecken att aflägsna sig, och han drog sig småningom undan, i det nunnorna långsamt nalkades och Ingrid slöt sig fen dem, der de med nedböjdt hufvud och sammanlagda händer lydde den manande klockan och begåfvo sig till kyrkan: : Medan kloster-jungfrurna derinne uppstämde sitt Ave Maria och skön Ingrid blandade sin skära stämma med deras och bad till klostrets milda patronessa, och foglarne derutanföre sjöngo i träden och prisade, väl icke den heliga jungfrun, men skapelsens herre, besteg riddaren sina häst och lemnade tankfull klostrets. område. Han var just icke lugnad i sina bekymmer för framtiden, men vid nogare eftertanke fann ban, att han ej hade någon anledning att våra missnöjd med Ingrids uppförande, då hennes kärlek var lika trogen som hennes dygd ren och aktningsbjudande. att bedja till den heliga Maria och anförtro ee