Aftonbladet – 26 april 1843, sida 1

— — —— i de skönaste nejder, är en fast borg, som eges af Carl, min trozne och tappre broder. Dit vill jag följa dig. Adla qvinnor af vår slägt skola emottaga dig, och tappra riddersmän skola vaka för min älskade, min dyra Ingrid. Se här nyekeln till porten. Jag har köpt den af klostrets dörr vårdarinna, till hvad bruk är henne obekant.n Ah, den nedriga, hennes svek skall blifva straffadt! utbrast Ingrid med misshag. Nej hör mig, Ingrid. Tag denna nyckel, jag ber dig, tag. I natt, då mörker hvilar öfver nejden, är jag här med några bröder och vänner. Då följer du mig? Nej, nej! svarade Ingrid med fast beslutsamhet och förde riddarens hand tillbaka, som sträckte nyckeln genom gallret. Trolösa, är detta den kärlek, du svurit mig! Oförvägne, är detta den aktning, du är skyldig rikets lagar, du är skyldig en ädel möl Du vill icke frivilligt följa mig? Nej. Är detta ditt sista svar till din trogne vän? Milt sista på en dylik fordran., Och du vill tillhöra en annan ? Icke genom ett brott vill jag tillhöra dig. Men en annan, Ingrid, svara mig, en annan? Ah, Folke, du förifrar dig, sade Ingrid, hvars kärlek segrade öfver hennes harm. Du glömmer att du talar till din egen Ingrid, till henne, hvars stränga grundsatser du fordom prisat, på hvars huldhet du trott lika fast, som jag förtröstar på Guds heliga moder. Haf förtroende till Mig ..o till min kärlek. När jag vägrar att följa dig ur klostret, huru skall du då kunna tro, att jag skall