Aftonbladet – 26 april 1843, sida 1

Jag vet det, ty värr; svarade riddaren; mel nödvändigheten bjuder att bryta mot edra sträng lagar. Jag har hos abbedissan anhållit om et samtal med dig, utan vittnen, och när detta al slogs . . . .M O örsigtigel afbröt Ingrid. Hon skall omtal denna anhållan för min far, och den lilla frihet man hittills lemnat mig, torde dädanefter blifv inskränkt., . Men man kan förekomma demp, sade ridda ren. Om du älskar mig så som fordom, behöf ver du blott öppna denna port, och .. ,Hvad menar ni, riddare, afbröt åter Ingric och drog sig tillbaka med jungfrulig värdighet Om än nyckeln vore i mina händer, skulle ja snarare kasta den i djupaste flod, än bryta mo klostrets helgd och en ädelboren jungfrus ära menp, tillade hon, återtagande sin milda ton, oci liksom för att godtgöra sin stränghet, så här kun na vi ju talas vid. Det är det enda, det högst: prof af min välvilja. Fvad kan jag mer?) Allt hvad jag önskar kan du, såvida din kär: lek liknar min,, svarade riddaren. Du kan ät ven öppna denna port. Icke för att förolämp: dig upprepar jag denna bön, utan endast för at rädda dig sjelf. Hör mig, tiden är kort. Davic Thorstensson, åt hvilken din far lofvat din hand väntas till Sverige. Din far bereder sig att emot taga honom och rustar till ditt bröllop. Ino ålta dagar, ja, inom kortare tid, kunde jag fö alltid hafva mistat dig. VÅr. jag icke i klostrets skydd, hvad frukta du der? frågade Ingrid med lugn. Jag känner en säkrare fristadn, svarade hen nes älskare. ,Lindö, beläget nära Lögarens strand