Aftonbladet – 26 april 1843, sida 1

ej länge dröjt vid denna port, då plötsligen en ung man visade sig derutanför. Så väl hans drägt, en blank pansarbeklädnad under en blå rock med gyllene spännen, som ännu mera hans ädla utseende förrådde, att han var en riddare så båldp, och, hvad som är än mera intressant, hans ömma blick och lifliga åtbörder gåfvo tillkänna, att han var en älskare så kär. Mötet var tillfälligt å den unga flickans sida, men det var en angenäm tillfällighet, det förra sågs af hennes skygghet då hon spratt till vid åsynen af den kommande, det sednare af den glada öfverraskning som lifvade hennes anletsdrag, då hon igenkände och helsade honom. Vi hafva skyndat att tillägga detta, på det ingen måtte tro, att vår vackra klosterpensionnär hade för sed att stämma hemliga möten med cen ungersven. Andtligen, sköna Ingrid, sade han, sedan de vexlat sin helsning i glada utrop; ändtligen har du ställt dina stez åt denna port. Hela morgonen har jag väntat här, i hopp och fruktan. Många nunnor hafva gått här förbi och jagat mig undan; innan den kom, som milt hjerta håller kär. Novisen dröjde att svara. Hennes anletsdrag återtogo sitt allvar, hon vände hufvudet bort, för alt se om hon vore obemärkt af systrarna. När hon fann, alt dessa alltmera aflägsnade sig eller voro fullt: sysselsatta med sina blommör, vände hon sig åter till. gallret och höjde fingret, skälmaktigt hotande, mot den unge riddaren. ; Tyst, tala saktan, hviskade hon. Ingen får veta detta möte, ty detär ej seden här i klostret att tala med en Man annorlunda än i abbedissans eller en äldre systers närvaro.n