Aftonbladet – 26 april 1843, sida 1

Privat Pensions-Anstalt för Döfstumma barn. Det af Staten underhållna INSTITUT För BLINDA ocH DÖFSTUMMA är utan tvifvel en ändamålsenlig och välgörande inrättniug; men den förträffliga anstaiten är icke anlagd i nog stor skala, för att i ailo uppfylla behofvet, och emottager inga Elever forr än vid tio års ålder. — Det torde då icke vara förhastadt att antaga, att en enskild anstalt, bredvid den offentliga, kan vara välkommen för allmänheten. L På grund af denna öfvertygelse har undertecknad här i staden inrättat en PENSION för DÖFSTUMMA BARN. Temligen lång erfarenhet i dessa till det yttre vanlottade, men ofta till sina förståndsförmögenheter och hjertats egenskaper högst intressanta, unga varelsers handledning och bi!dning, inger mig hopp att kunna vara ännu flera af dem nyttig. Åren 1832—534 tjenstgjorde jag vid det offentliga Institutet för Blinda och Döfstumma, under den oförgätlige Pehr Aron Borgs ledning; och huru han bedömde mitt nit och min förmåga uti det svåra kallet, synes af de betyg, han lemnat. Sedermera har jag i sju års tid inom tvänne enskilda hus haft mig anförtrodd vården om Döfstumma barns uppfostran, hvaröfver äfven hedrande betyg kunna företes. Vid den Uppfostrings-anstalt, som jag nu inrättat i Stockholm, emottages Döfstumma barn från fyra till tio års ålder, då både hjertat och törständet äro mest tillgäng liga för bildningen. Om minsta fallenhet att tala finnes, så skall allt bemödande användas till uppöfning deruti; lycklig erfarenhet af framgång har jag äfven i det afseendet med två af mina elever. Ej heller vill jag undandraga mig att försöka med barn, som höra men ej kunna tala, hvilket vanligen är den svåraste form för frånvaron af talförmåga. Bifver i någorlunda späd ålder vård om dem tagen; och behandlas de med jemn och omsorgsfull tillsyn, så är äfven ofta med dem ej litet att uträtta; och just för närvarande vårdas af mig ett barn, som, enligt både föräldrars och andras omdöme, visar ganska märkbar förbättring. Öm och moderlig omvårdnad om de barn, dem föräldrar och målsmän behaga anförtro åt min handledning, utlofvas på samvete, och kan af det mest deltagande och känslofulla hjerta försäkras. Närmare underrättelser om mig och mina lyckade försök med Döfstumma barns bildning, har Pastor Primarius Hr Doktor Å. Z. PETTERSSON gunstbenäget behagat åtaga sig att meddela dem, som reflektera å denna min anmälan, äfvensom Hr Doktorn upplyser om vilkoren. Stockholm d. 20 April 1843. LovisE HAQUINIUS, född ÅBMAN. Bor i huset M 8 på Repslagargatan å Södermalm.