Aftonbladet – 26 april 1843, sida 1

första odling inom landet vi hafva klostrens invånare att tacka. Medan nunnorna sålunda hade spridt sig istörre eller mindre kotterier, gick i en aflägsen trädgårdsgång en ensam flicka, som skiljde sig ifrån dem igenom sin lätta gång och sitt ungdomligt friska väsende. Äfvenså i sin klädsel. Hennes hår var icke afklippt såsom mnunnornas eller skyldt af ett bredfåälladt dok, hon bar en lätt slöja hvarunder långa hårflätor föllo, fina och glänsande såsom silke. Vid hennes gördel hängde ej en rosenkrans eller radband, såsom nunnorna buro, men der satt ena rosenknopp, smygande sig tätt till den smala midjan. Allt detta vittnade, att hon ej annorlunda tillhörde systerskapet, än såsom en novis eller rättare klosterpensionnär, hvilken ej var dömd att taga doket, utan endast Temnad i klostret till vård och uppfostran. Det var nämligen en sedvana under det mesta af katolska tidehvarfvet, att ädetborna jungfrur Sändes i klostren, hvarest nunnorna skulle, såsom ett konungabref lydde, ,välvilleligen dem undervisa och lära ärliga seder, goda dygder, desslikes läsa, skrifva, sömama och annat mera. Klostret var dem på samma gång en skola för deras bildning och en fristad under oroliga tider: Vår unga klosterpensionnär ställde sina steg åt en port, som förde utåt fältet. Denna port var försedd. med ett litet galler och på inre sidan väl tillbommad, så att den icke utifrån kunde öppnas. Hon stannade här och blickade ut i det fria, med längtan måhända, att åter en gång få vandra derute och, såsom i folkvisan sjunges, hemta sig rosor båd röda och blå eller stånda på högan berg och se pett kommande riddareskepp. Hon Jade