Aftonbladet – 25 april 1843, sida 2

MADEMOISELLE TAGLIONI I PARIS. AF LUDVIG BÖRNE. Jag såg i går Ferdinand Cortez på stora operan. Det var, efter all den torra och magra spis, som Academie royale de Musique hela vintern igenom uppdukat för oss, en rostbeef med engelsk senap... Afven berättade mig min fransyske granne redan före ouverturen, att musiken var högst tråkig. Men.det fann jag alldeles icke. Tvärtom, den sysselsätter oss snarare alltför mycket. Uttrycket af den glödande passionen är alltför stark, för ihållande; det bränner oss midt öfver bjessan — ingenstädes finna visvalka. — Huset var ovanligt fällt, men alla bade, liksom min granne, endast kommit för att se den efterföljande balletten. Hvad mig beträffar, Så var jag redan på förhand ond, ty ingenting förargar mig så, som en ballet. Jag har alltid lust att Slå armar och ben af dessa dansörer och dansöser, då de springa om hvarandra som förryckta, och man rätt tydligen märker, att ingen vet, hvad han känner, hvad han tänker, hvad han gör, hvart han vill taga vägen; då de ställa sig på ett ben, och sträcka det andra i vädret, och sålunda bilda en vägvisare, då de svänga sig ikring som en piskad barnsnurra, Och slå drillar med fötterna — då är mitt tålamod slut. Derpå var jag förberedd, och blef angenämt öfverraskad. Balletten var verkligen vacker. Det finns tankar, känslor och handlingar Ceri, som alldeles Öfverensstämma med denna etheriska konst. Jag tycker, att man icke borde dansa annat än hvad man kan blåsa på flöjten — Man gaf: Flore et Zephire, ballet anacrcontique Detta epitet jemte den omständigheten, att kompositionen var vacker, tyckes mig bevisa, att det är er gammal bellett från den sköna tiden före syndaflo i Sedan revolutionen har danskonsten i Frank rike mycket råkat i förfall, och det kan jag lätt för klara mig. Fordom var sällskapslifvet i Frankrike cn