Aftonbladet – 25 april 1843, sida 2

FETTER ihåg, att jag ofta denna vinter hört musiken på vaudevillteatrarne och baler, der man användt den till ätta chansoner och danser. Poesien af Scribe: det är Jen sköna legenden, Guden och bajaderen, af Göthe, behörigen scriberad. Jag har alltid roat mig åt, huru ätt fransoserne göra lifyet för sig. Den ärlige och ungrodde tysken är ett offer för sin tro — till och med för konsten, som ändå är skapad att glädja sig it. Vill han troget måla eller besjunga svåra lidanden, så släpar han sjelf korset uppför berget, korsfäster sig, och kopierar sedan ur spegeln sin egen smärta. Auber och Scribe hafva tillsammans förfärdigat en opera. Hufvudrollen är en bajader; en bajader måste dansa, således måste M:ll Taglioni hafva hufvudrollen. Men M:ll Taglioni kan hvarken sjunga eller tala, huru skall hon då kunna gifva hufyudrollen i en opera? hvarför icke? hon talar ej, sjunger ej, hon blott dansar. Men hvarför talar hon icke? är hon stum, såsom flickan från Portici? nej, hon är icke stum, men hon förstår ej landets språk. Men om hon icke förstär landets språk, huru kan hon då förstå hvad man säger henne? Man ser ju, att hon besvarar alla frågor genom pantomim. Saken förbåller sig så: bajaderen förstår väl det fremmande språket, men har ännu ej bunnit lära sig tala det. Icke en gång ja och nej kan hon säga på indiska. Så förklarar en leksyster den stumma gåtan, och sålunda äro alla svårigheter afhjelpte på det mest tillfredsställande sätt. Och ni må icko föreställa er, att detta varit lätt. Det är Columbi ägg, och jag försäkrar er, att hvarken Schiller eller Göthe skulle hittat på denna utväg. Vive 12 France! RE— — r skröt, att hans petalade räntorna ädragit sig, då de det nyfödda Chri— BönrDsstoLTBET. En spanio slägt var så gammal, att han ännu på den skuld, hans stamföräldrar rest till Palestina för att tillbedja stusbarnet,