Aftonbladet – 24 april 1843, sida 1

ligaste, och hvarken bör det förundra någon, ej heller väcka någons harm, om i en sådan stund lynnet blir tungt, blicken på de lyckligare leksystrarne blir mörk och skarp, orden bittra, bjertat sammanpressadt, tankarne fattiga, kropp och själ nedtryckta och i förtid föråldrade. Man må, säge vi, icke förtreta sig öfver detta, icke heller. förvåna sig, utan långt mera öfver att samma förhållande icke alltid eger rum, utan att mången äldre fröken, som varit yr och glad, täck och behaglig i sin ungdom, är liflig och treflig, lefnadsfrisk och munter, röd och hvit och fet och frodig i sin medelålder, samt fryntlig och god, bjelpsam och sjelfuppoffrande, hjertlig och ömsint i sin ålderdom. : Bristande fömögenhet är merändels orsaken till dessa gamla fröknars celibat; någon gång ödet och händelsen, men nästan aldrig den egna viljan och föresatsen, ty hvarje yngre qvinna vill gifta sig, och ser endast och allenast i ett lyckligt äktenskap (och hvar och en väntar och hoppas 1ycka i sitt) det enda önskeliga mål, den enda för henne afundsvärda lott på jorden. Och gjorde hon icke allt detta, så vore hon icke mera någon qvinna, utan ett oting; på hvilken vi åtminstone ej skulle hafva lust eller håg att kosta våra färger och slita våra penslar. I ungdomen hafva de gamla fröknarne sett ut alldeles som de nuvarande unga: de lekte och dansade, älskade och voro älskade, deönskade och hoppades, de, som dessa. Men så kom en mulen tid, då:de gjorde inteldera, då de funno sig allena, då kärleken flydde sin kos och vänskapen ännu tycktes vara för litet, då lifvets farkost tycktes drifva utem styrman; lots eler utkik, bit och