Aftonbladet – 24 april 1843, sida 1

BÄ — LL —— — FH MAA EN GAMMAL FRÖKEN. EN SKIZZ. ) Ja, milt herrskap! Ni skrattar, ni vill ej tro mig, ni ser så tviflande ut när jag försäkrar eder alt jag, äfven jag, har en gång varit ung, och dertill rätt näpen doch småtäck. Så talade en gång en gammal, men glad och weflig fröken, och den häpenhet, den för våning, som stod att läsa på alla anleten, bevisade nogsamt att hennes åhörare, likasom de mesta yngre personer, tro att dessa gamla fröknar, som tråkat igenom en, lefnad af sina tunga sextio, sjutio år, alltid varit lika gamla och alldeles sådana de nu stå framför dem, d. v: s. utan man, utan barn. utan hus, utan eget hem, utan egentligt beskydd men med så många flera skrynklor, knotor, grå: hår och styfva senor, bortfallna tänder och obort ryckta skäggstrå, att de alltid lefvat blott till an dras gagn och nytta, andras hjelp och hugsvalelse andras förkofran eller framgång, eller — hvilke äfven understundom är händelsen — till an dras harm, förtret och tålamodspröfvande; tr att de aldrig lefvat för egen räkning, aldrig vari unga och vackra, älskade och firade, fröjdat si åt lifvet och äfvenledes. en gång. lagt allt det ro senröda i förhoppningarne som de nu allena eg i sina skrinlagda, men dock alltid gömda minner ty ett gammalt ogift fruntimmer har merändel långt bättre minne än de mesta andra mennisko! För henne framstå forntid, barndom och. ungdor -) Om denna skizz skulle upptagas med bifall, ä Red. i tillfälle alt kunna lofva läsaren flera samma stil af samma författare. j