NPT sitt löfte, och teg som en mur; ty han märkte snart att vår hjelte hade vunnit så betydligt insteg hos Filma, att han nästan var så säker på lånet, som om han redan haft det i fickan Om några dagar reste han äfven sina färde, sedar han märkt, att han på detta ställe hade grym otur, både i kurtis och i kille. Några lyckliga dagar förflöto, hvilka vår hjelte nästan uteslutande tillbringade i brukspatronens boning, dit äfven Lenoir och Isabella inflyttat. Brukspatronen fann sig mycket road af hans muntra sällskap, och bemötte honom med faderlig godhet. Lenoir blef allt varmare i sin vänskap. ju mer han lärde känna honom, och huldinnan sjelf, den vackra Hilma, syntes med hvarje dag blifva mera tankspridd och glömde till och med elt par gånger sinbadtimma. När Rutschenhjelm var borta, hände det icke så sällan, att hon suckade svåra djupt, och då Lenoir en gång öfver: raskade henne dervid samt frågade hvad som felades, gömde hon sin glödande kind vid. ban: bröst och hviskade: ,ingenting! Stackars barnb skämtade denne, det der ingenting, är en för skräcklig plåga. Isabella har också lidit deraf All ordentlig medicin är dervid fåfäng och jag råder dig att begagna någon sorts sympati-kur. Nu begaf det sig en vacker förmiddag, att vå bjelte gjorde ett besök, just under det brukspa: tronen var i badet, och han fann vid sitt inträ de Hilma sittande ensam uti en soffa med er bok i banden. Mon belsade honom rodnande oc! såg förvirrad ned i boken. Han satte sig vit hennes sida och började framhviska dessa ljud som blifvit så kära för hennes öra. ans orc blefvo allt varmare och varmare — Gud vet all