upplösning än mindre omstörtning af det bestående statsskicket, hvilka bragder det varit den höga aristokratien förbebållet att utföra; att det historiska i dess minnen torde kunna mäta sig med hvad våra phistoriskap vidt och bredt anföra till stöd så väl för den gudomliga rätten, som kastskillnaden och ståndsprincipen i dess usträckning, och härleder sig från den tid då denna allmoge, med lagmännen i spetsen, på allhärjartingen tvungo konungarne att utöfva rättvisa; samt att allmogens förhållande under Engelbrecht, Sturarne och Gustaf Wasa borde berättiga den till en billigare behandling än våra maktfullkomlige, under åberopande af privilegier, företrädesrättigheter och ståndsskilnader, synas hugade att den medgifva. Men ännu är dock icke fosterlandsvännens hopp förloradt, att ju denna allmogens rättsbegrepp och alltmer sig utbildande omdömesförmåga, somt dess kärlek till ordning och laglydnad skall bestå profvet mot de försök, som kunna göras till våldförande af dessa känslor, och derjemte vidhålla den karakter af sans och allvar, som hittills röjt sig vid dess ombuds allmänna förhandlingar, och hvarigenom ståndet lyckats förvärfva sig något anspråk på medborgares deltagande och bifall. Att denna allmoge således, med all dess moraliska kraft, framgent och ihärdigt kommer att yrka missbrukens och särdeles det tvångsvis ålagda, på en gång tryckande och förnedrande, skjutsningsbesvärets afskaftande på det lagliga och lugna sätt, som af inga invändningar låter sig afvisas, det utgör Insändarens innerliga öfvertygelse, hvilken ban här slutligen vill hafva uttalad. KA S—m. MUSIE. Le Salon Musical, redige par isidore Dannström. Colleetion choisie de Romances Frangcaises, ltaliennes et Allemandes, avec accompagnement de Piano, paroles originales et suedoises. — Stockholm: Caron et Lundqvist. Då af detta verk endast 3 numror, således bälften, blifvit publicerade, kunna vi ej gifva något fullständigt yttrande om det, men skola återkomma dertill sedan det blifvit fulländadt. — Syftningem af detta arbete, sådan den antydes så väl af titeln; som isynnerhet af innehållet, så vidt detta blifvit synligt, tycks vara att lemna Svenska allmänheten prof af utländsk sångmusik, företrädesvis presentabla i den eleganta verldens cirklar, och tvifla vi ej, att utgifvaren skall lyckas uti detta förehafvande. Utan tvifvel är omvexlingen ett vigligt vilkor för framgången af ett företag i denna väg; också lofvas arbeten ur alla tre skolorna. Imedlertid torde det åsyftade allmännare intresset mindre vinnas genom den mångfald, som beredes genom skolornas olika karakterer, genom omvexling med duroch mollsatser, hastiga och långsamma tem pi, än fastmer genom sjelfva styckenas inre mångsidighet, hvilken är oberoende af de olika nationella lynnena och den yttre formen. Härigenom väcka I kompositionerna en mera allmän och tillika varaktig sympati, och visserligen finnas sångstycken så väl ur itakenska, som ur franska och tyska skolorna, hvilka äga detta företräde: vi erinra endast om la Biondina, O cara memoria, Le delire, Cest une larme, Adelaide, törnrosen, — hvilka gjort lycka hos konstvänner af de mest olikartade musikaliska konfessioner. Hufvudsakligen är det i en för den större altmänheten beräknad sångkollektion, som så qvalificerade arbeten ej böra saknas; huruvida detta blir fallet med närvarande samling kan naturligtvis ännu ej bestämmas, ehuru utgifvarens kända musikaliska msigt låter förmoda, att det goda åtminstone skall blifva öfver vägande. Vi vilja imedlertid i korthet yttra våra åsigter angående de redan utkomna numrorna. M 4: ,Malheur å toi, (Ve öfver dig) — af okänd författare — borde, enligt ref:s tanka, icke börjat samlingen; bältre hade varit, om utgilvaren användt den något längre fram — ännu bättre, om ban alldeles hade uteslutit den. Ref. kan, oaktadt allt bemödande, icke upptäcka någon intressant sida hos detta stycke: melodien är visserligen enkel, men tillika trivial, hvilket äfven med allt skäl kan sägas om harmonierna och ackompanjemanget; textens uppfattning saknar all esprit. Deremot är M 2: La Pensionnaire (pensionsflickan) af Montanino, ett i sin väg rätt lyckadt stycke; just icke några nya tankar, men likväl liflighet och behag; derjemte är styckets gång otvungen och flytande, och uppfattningen riktig. — Man saknar en bestämd anvisning hvar det korta efterspelet vid slutet egentligen skall inträda, emedan stycket efter hvarje kuplett tages da capo (från sångens början; vi förmoda, att det bör spelas efter fermaten vid slutet af pag. 6, sedan sista kupletten tagits da capo. M 3: La Gita in gondola, (gondolfarten) af Rossini, är ett rätt intressant stycke; visserligen hafva de italienska barcarollerna merändels något syskontyecke, imedlertid hör man alltid gerna dessa naturfriska sånger. Den ifrågavarande barcarollen har författaren kryddat med åtskilliga pikanta utvikningar; en och annan förefaller dock mm Amare se TANKE ETEN EEE