något hård, såsom terzqvartackordet på h, hvilket omedelbart följer efter qvintsextackordet på b (stycket går i F-dur); icke dess mindre torde denna sång göra lycka, då den utföres väl, helst då Rossini, trogen sin gamla lofliga vana, ihågkommit sångaren med en liten kadens, som imedlertid icke är svår att utföra. Man bör bålla utgifvaren räkning för det att han försett sångerna jemväl med svensk text, synnerligen då öfversättningen (särdeles i JE 2 och 53) är ganska lyckad. Verkets yttre är utmärkt al en ovanlig elegans, och kan i typografiskt hänseende mäta sig med utlandets vackraste publikationer -i denna väg. —U—