Aftonbladet – 22 april 1843, sida 1

KUSKEN. EN BERÄTTELSE AF BRN. (Slut fr. gärdagsbl.) Kort derefter begålvo sig Lenoir och Isabella samt Rutschenhbjelm och Hilma ned till stranden, der de inskeppade sig i en båt, som brukspatronen, hvilken var road af fiske, hyrt för bela badterminen jemte roddare. Alla badgästerna betraktade med förundran de tvenne vackra paren, och mer än en kikare riktades nyfiket åt deras bräckliga farkost, Samtlige båtarne formerades nu på linie och vid en trumpetstöt från en framför liggande båt, hvaruti musiken befann sig, börjades rodden. Aftonen var — för att begagna Freudenborgs Ord — full af lugn och innerlig ljushet. , Solens sista strålar hoppade vänligt på den glänsande spegelytan och från de kringliggande holmarne hördes återskallet af hornmusikens sköna toner. Länge satt Rutschenbjelm tyst vid Hilmas sida, under det båtarne raskt gledo fram, och han betraktade med förtjusning hennes välbildade drag, som antagit ett så heligt och lugnt allvar. Han såg huru hon med knäppta händer höjde sitt stora fäktade öga tacksamt mot den klara himmelen, och då en lätt suck i detsamma höjde hennes barm, suckade äfven han, sympatetiskt, hvarvid flickan rodnade och sänkte sitt sköna hufvud. Troligen, hviskade Rutschenbjelm med vek röst, tänkte vi på detsamma: på Guds godhet och naturens herrlighet. Ack, om hvarje stund af lifvet vore så fridfull som dennal, Hilma gaf honom en vacker blick och sade sakta; pDetta beror mycket på oss sjelfva, ty tan