han förträffligt. Han bar varit mig följaktig hit och befinner sig på gästgifvaregården, Oviss, huruvida min far Vilk taga honoma i sin tjenst igen.n Hur kan han tvifla på det! ropade den gode gubben... Jag skulle önska, att han stannade hos mig så länge han lefver, ty bättre kusk har jag aldrig Baft.n Det kunde möjligen låta sig göran, svarade Lenoir leende; men, gode fader, sedan jag på denna lycksaliga dag vunnit tillgift för mina egna ungdomsdårskaper, får jag äfven, å kuskens vägnar, bedja om. förlåtelse för ett af honom begånget streck., i Han har gjort mig en så redbar tjenst, att jag gerna vill blunda för ett litet snedsprång. Men ban såg ju så hygglig ut — hvad har han kunnat göra ? , : Jo, ser min far, han har fuskat i ett handtverk, som icke egentligen tillhör honom. Han är icke den han synes. Böjd för obetänksamma upptåg, liksom de flesta unga män af lifligt lynne, beslöt ban att blifva er kusk till Strömstad, ehuru han annars är en välbeställd — löjtnant. pHvilket pojkstreck! utropade brukspatronen: Denna resa har verkligen varit bra, rik på besynnerliga händelser! Men han må vara bvem som heldst — jag står i skuld bos honom, och vid detta glada tillfälle vore det otacksamt mot en mild försyD, att icke räcka handen åt:en felånde. Jag förlåter honom af allt hjerta, synnerligast som vår Herre vändt hans dårskap till mitt och mina barns bästa. i ! Lenoir, glad hiäröfver, affärdade sin, utanför väntande betjent till vår bjelte, och berättade hinder tiden för fadren, huru han upptäckt hvem