Aftonbladet – 20 april 1843, sida 1

nuter inträdde äfven Hilma och föll under glädjetårar till brodrens bröst. Sedan första förtjusningen hunnit lägga sig någöt, berättade Hiima, att hennes far, för hvilken bon nu dagligen slagit fram några vinkar om möjligheten att snart få återse Ferdinand, dervid alltid suckat och med knäppta händer höjt ögonen mot himmelen, liksom han ville säga: ja deruppe.n O, jag är öfvertygad,) tillade hon, att han ännu: älskar -dig, eler, :rättare, ditt minne på det varmaste, ty han anser dig längesedan död. En glad aning har deremöt alltid sagt mig att du lefver, och, himlen ske-pris! aningen bar ej bedragit mig. Goda flicka! — sade brodren, rörd, och strök, suckande, de glänsande lockarne från hennes kinder — ditt: hjertå -är lika troget och rent, som det guldhjerta du en gång galf:mig, och som jag ständigt burit under dessa långa år. Tanken på dig uppeggade: mig att försona mina ungdomsfel, och då jag tillika erfor, att den skurken, med hvilken jag duellerade, slapp undan med lifvet, började jag äfven känna en fast tillförsigt, att jag skulle lyckas i mitt: förehafvände. : Tvärme göda englar hafvd spridt ljus På mig och idina vägar: du är den ena, och, om du vill följa. mig, skall jag äfven visa dig den andra 1.0 Härmed slog -ham sin arm somkring den undrande flickans lif och förde henne mot dörren till Isabellas kammare, som han öppnade under utropet: Isabeltat omfamna din: syster! Under ett gladt utrop flög. den lifliga Spanjorskan i Hilmas armar, som stod der ölverraskad och förundrad, utan att kunna besvara de ömhetsbetygelser, som slösades på benne Hon kastade en frågande blick på brodren och derefter en annan på det sköna väsende, som ännu lutade sir kind mot hennes. 4 i Körs, hvad du ser gudsnådlig utt — ropadt Lenoir skrattade till systern och omfamnade se dan dem båda — du står här, som nedfaller från skyarno, och låter min lilla hustru hafv: