Aftonbladet – 20 april 1843, sida 1

Ack, hvad kontanternes mängd skulle mig komma till pass! j Tjusande är hon och skön, och ständigt hon ler; då : hon ser mig. Finge jag henne — ack, hvad Rutschenhjelm skulle bli flat! Hur kommer du att tala om Rutschenbjelm ?, frågade löjtnanten. Jo, ser du, min ädle vän och gynnare, svaade Freudenborg; han, liksom jag, såg henne, lå hon, en ny Aphrodite, landsteg i W. och han plef i samma ögonblick så bekajad af kärlekens val, att han glömde allt, ja till och med den samla vanliga ångbålsfrukosten. Äfven mitt bröst ylldes af de obeskrifligaste känslor, och jag belöt att följa denna lysande stjetna, som drabant, utan att dock nämna något om min plan för Rutschenhjelm., Det var det klokaste du kunde göra, ty han hade nog slagit dig ur brädet, det är jag säker på. Men det var sannt, jag hörde i Uddevalla häromdagen, att du fått stryk på en gästgilvaresård af några fulla bönder; eger detta sin riktighet? Förtal, bror! bara förtal, sade Freudenborg hastigt, . det var tvertom jag som lappsalfvade några bönder. Freudenborg ger stryk, men tar aldrig. — Men Corpo di Baccol tillade han derefter: Lemnom, min redlige bror, det utslitna kärleks kapitlet! Följ mig! af ostron ett trä. har jag till middag be: ställt. ; Medan de båda goddagspiltarne smörja kråsel med Strömstads läckra ostron, vilja vi återvände till våra resamde; som tagit in på gästgifvaregården. Genast som de inträdt i de dem anvisade rummen, skickade Lenoir — jag förmodar at läsaren redan gissat att det vår han — en biljet till systern, och afvaktade nu hennes ankomst det yttre rummet; under det att Rutschenhjeln höll Isabella sällskap i det inre. Om några mi