Aftonbladet – 19 april 1843, sida 3

mera afskydde efter sin faders mord. Med högt rodnande kind hade hon bifallit mitt förslag att kyrkans band innan dess skulle förena oss, men just då jag stod i begrepp att begära mitt afsked ur armån, hotades den af ett anfall från det förstärkta Carlistiska partiet, och Espartero lät mig förstå, att han nu mera än någonsin behöfde unterstöd aj sina trogna. Ärans röst segrade således på kärlekens önskningar och böner, men då jag slitit mig ur den tröstlösa Isabellas armar, gick jag för första gången med tungt bjerta farorne till mötes. Såsom chef för en jägarebataljon, lyckades jag dock att under ett balft års nästan oupphörliga strider göra mitt parti vigtiga tjenster, men nu erhöll jag under en skärmytsling. tvenne svårå blessyrer, som nära kostat mig lifvet. När jag blifvit så pass återställd, att jag kunde lemna fältlasarettet, begaf jag mig till den älskades vistelseort, och mottogs af henne på ett sätt, som kom mig att glömma alla de lidanden jag utstått.. Jag begärde och erhöll nu mitt afsked med förhöjd lullmakt, affattad i de mest smickrande termer. Kort tid derefter, sedan mina blessyrer voro fullkomligt läkta, reste jag med min myndling till Madrid, der jag snart slöt henne som maka i mira armar. Några vigtiga angelägenheter qvarhöllo mig ända till sent inpå hösten, och jag beslöt att nvänta vårens ankomst innan jag företog den långa hemresan. Jag behöfver icke säga att tiden sick fort, då jag var nygift och lefde det gladaste kärlekslif, men då våren kom, måste jag ytterligare invänta något annat, som komma skulle, nemligen den lille svartögde bytingen, som du såg nyss. När ändtligen den unge herr Lars — han heter så efter min far — sett dagsljuset och visat sig vara frisk och kry, reste Jag ull Cadix, nskeppade mig der och befinner mig. lyckligen här med barn och blomma, som du ser. Hvad ycker du om detta äfventyr? Jag skulle tro utt. det är något hvassare, än att skoja omkring, om kusk, på landsvägarne. Nå, nåv -— skrattade Rutschenbjelm — SYere är ett land der den djupaste fred herrskar, ch der ett godt kap icke står så lätt till finnan