Aftonbladet – 18 april 1843, sida 3

dan jag hunnit öfvertyga mig derom att min syster icke hade den ringaste aning om verkliga förhållandet. Och sedan jag nu förklarat allt, som kunnat förefalla gåtlikt, hoppas jag alt löjtnant Rutschenbjelm icke försmår den vänskap jag härmed erbjuder honom.n Rutschenhjelm tryckte varmt och hjertligt Lenoirs framräckta hand, och då han nu betraktade mannens mörka ansigte, förundrade han sig öfver, att han icke förut märkt huru mycket syskontycke det egde med den sköna Filmas. Då han sedan, halft förlägen, anförtrodde Lenoir den upptäckt ban gjort, svarade denne skrattande: Bah! när jag var gardesfänrik i verlden, hade jag ett fint tevattensansigte, och då sade äfven alla alt vi voro mycket lika. Men sedan jag blifvit brunstekt af Afrikas och Spaniens sol och på köpet fått detta hugg af en förbannad Beduin, fordrås det en adoratörs skarpa öga, för att finna någon likhet. i Emellan våra båda vänner uppstod nu ett långt samtal, hvarunder Lenoir (vid hvilket namn vi fortfarande vilja kalla öfverstelöjtnanten) berättade, att han för ungefär en månad sedan med ett Svenskt fartyg ankommit från Cadiz till Uddevalla, och då gemast skrifvit till en utaf sin faders gamla bokhållare, som alltid varit honom mycket tillgifven. Han hade förbjudit bokhållaren alt nämna hans återkomst för fadren eller systern, och endast begärt underrättelse om deras tillstånd och tänkesätt beträffande honom. Med omgående erhöll han den trogne tjenarens svar, som, oberäknadt en mängd glädjebetygelser, innehöll, alt brukspatronen ansåg honom död, då han ej på så många år fått den ringaste tidning från honom. -(Lenoir hade nemligen pbeslutat att icke förr låta höra af sig, än han kunde göra det med heder och återvunnen aktning för sig sjelf.) Brefvet innehöll tillika, att brukspatronen, som på en tid blifvit sjuklig, om några dagar ämnade företaga en badresa till Strömstad. Jag beslöt dån, fortfor Lenoir, att invänta min far här i trakten, och, för alt få lefva obemärkt, hyrde jag ett litet I våtställe i grannskapet af Qvistrum, som evis var ledigt. När ert förbud ankom, rrättades jag af mina spejare genast derom,