Aftonbladet – 18 april 1843, sida 3

doktor Berg under föredragningen må sitta vid Direktionens sessionsbord, men jag bede trott, att intet gällände skäl funnes att neka samma beqvämlighet åt de öfrige ofvannämnde tjenstemännen; helst jag icke kunnat föreställa mig, att Hr doktor Bergs sittande ej skulle för honom medföra tillbörlig tillfredsställelse, med mindre Hr dökgorn finge se de andra stäende. Att detta förhållande skulle lemna Hr doktorn något förmanskap för de öfrige tjenstemännen, hvilket icke grundade sig på instruktionen och Direktionens föreskrifter, anser jag vara ledande till oordning och stridigheter, föga båtande för Barnhusets bästa. Det moraliska inflytande, som högre kunskaper och skicklighet vanligen medföra, befrämjas, efter mitt omdöme, ingalinda genom den pPretention, Hr doktor Berg i ofvannämnde afseende framställt. Min tanke har varit, att då alla instruktionerne för tjenstemännen vid Barnhuset böra vara i öfverensstämmelse med hvarandra, någon instruktion för läkaren icke kunde lämpligen utfärdas utan i sammanhang med nya instruktioner för de öfrige tjenstemännen, samt att Direktionen borde anhålla hos Kgl. Maj:t, att, i enlighet med dess instruktign, nu få utfårda instruktion för läkaren, sådan Direktionen funne densamma böra lyda. Den af Hr doktor Berg föreslagna instruktion för öfverläkare, är i flere delar affattad i så obestämda ordalag, att det synes mig mycket tvifvelaktigzt, huruvida Hr doktorn anser sig skyldig, att ställa sig Direktionens beslut till efterrättelse, eller om icke tvärt om Direktionen blir nödsakad, att verkställa allt hvad Hredoktor Berg beslutar. Om följden af Direktionens vägran till Hr doktor Bergs pretentioner hade blifvit, att Hr doktorn derföre lemnat Barnhusets tjenst, hyser jag den fasta förtröstan, att vår Herre dock icke hade tagit sin hand ifrån Barnhuset, utan att annan skicklig läkare kunnat erhållas, som. der. besörjt helsooch sjukvärden. När jag under t. f. öfverståthållaren Hr Generalmajoren Möllerhjelms ordförandeskap kallades till ledamoti Barnhusdirektionen, insåg jag nogsamt, att mine embetsgöromål och öfrige åligganden icke skulle lemna mig all den tid, som erfordrades för att i alla detaljer deltaga i Barnhusets styrelse och förvaltning, men jag trodde mig ändock ej böra undandraga mig, att lemna allt det biträde, som var mig möjligt. Det var en tillfredsställelse för mig, att deltaga uti en styrelse, hvilkens ledamöter voro lifvade af samma anda ör Barnhuscts bästa, der enighet. och samdrägt rådde, så att om olika meningar någon gång förspordes, del ätt sammanjemkades till enhälligt beslut. De olika j åsigter med Direktionen jag nu finner mig hysa i ofvannämnde vigtiga ärende; har stadgat min öfvertygelse, att mitt qvarblifvande inom Direktionen endast skulle föranleda stridigheter, hvilka kanske kunna undvikas, och hvilka jag åtminstone för min del vill bespara mig. Jag får således härmedelst afsäga mig min plats inom Barnhusdirektionen, öfvertygad derom, att den lätteligen är återbesatt, samt anhåller att blifva underrättad, till hvilken af Direktionens ledamöter jag, efter verkställande inventering, får aflemna nyckeln till kassakistan. Till Hr grefven och öfverståthållaren och Direktionens samtlige ledamöter fär jag hembära min uppiktiga och bjertliga tacksägelse för all den vänskap och välvilja, som under mitt deltagande i Barnhusets tyrelse blifvit mig bevisad. — Rörstrand d. 44 Februari 1843. N. W. Stråle.