Aftonbladet – 18 april 1843, sida 2

vid nästa skjutsombyte göra er dödligt sjuk tex. För en så fintlig man, som ni visat er vara, är det dock öfverflödigt att hopspinna någon intrig, ty ni bjelper er nog bäst sjelf. Flickan vet hvem ni är. Jag ansåg det för min skyldighet att underrätta henne derom, och jag fann till min förundran att hon icke blef så ond på er, som jag väntat. Mycket, som nu förefaller er gåtlikt och hemlighetsfullt, erbjuder jag mig villigt att förklara om tvenne dagar från denna, då jag väntar er här på detta ställe och vid denna tid. Äfven jag ir inbegripen i. ett äfventyr, hvars upplösning torde blifva intressant. Jag ber er ihågkomma, hvad jag redan sagt, nemligen, att det är bättre att hafva mig till vän än till fiende. Försumma derför icke att komma till mötesplatsen och följa de råd jag nu gifvit er. Au revoir. Er vän. Den obekante.n Rutschenhbjelm stoppade förundrad lappen ifickan, och som han fann fremlingens råd öfverensstämmande med det beslut han sjelf fattat, beslöt han också att följa detsamma. Några uttryck i hans skrifvelse tyc!tes äfven bestämdt tillkännagifva, alt han ieke kunde vara den sköna flickans älskare, och en tung sten föll härvid från vår hjeltes hjerta. Under vägen hörde han far och dotter tala sakta, men ifrigt i vagnen, och han slöt deraf, kan ske icke så orätt, att detta hade något sammanhang med fremlingens uppenbarelse. Det tycktes stundom på brukspatronens ton, som om han varit upprörd, och Rutschenhjelm trodde sig äfven emellanåt förnimma en sakta snyftning och några bedjande utrop från den sköna: Då våra resande nu närmade sig Rabbalsheds gästgifvaregård, lemnade Rutschenbjelm tömmarne åt skjutsbonden och började, trogen sin föresatts att draga sig ur spelet genom föregifna plågor, att jemra sig temligen hörbart. Då brukspatronen slutligen märkte det, ropade han åt honom och frågade deltagande hvad som fattades. Åh, hå, herr brukspatron, svarade kusken qvidande, jag menar riktigt att jag går åtp Axeln och benet värka alldeles grufligt och jag står aldrig ut med skakningen. På köpet har jag en alldeles utarribel hufvudvärk, så att det går