SVENSKA FÖRHÅLLANDEN. Rheinische Zeitung, som nämera med den I April upphört, har, angående ställningar och förhållanden här i Sverge, följande korrespondensyrtikel, som synes oss ganska förnuftig: ;Liksom Sverge närmare söker att sluta sig till Norge, för att, till förstärkning af sin makt, fastare med sig förena Norge, så har det äfven sitt ögonmärke på Danmark. Jag talar naturligtvis om svenska folket, icke om regeringen, som för ett halft år sedan förklarade, att den icke hade något med skandinaviska intentionen att skaffa. Detta tror jag gerna och hvar och en med mig; imedlertid kan jag icke antaga annat, än att den herrskande stämningen icke kan vara den svenska regeringen emot. Här i Sverge mötas nämligen af regeringen dylika tänkesätt i detta hänseende allsicke med ovilja, och i Danmark likaså litet, ty den yngre generationen i Danmark, åtminstone, vördar vår dynasti ganska mycket. Från Danmark utströmma ideerna till en skandinavisk monarki eller federation starkast, och svenska folket upptager dem vänligt, delar dem och de upplyste sträfva äfven här till deras verkliggörande. Norge är deremot mera passivt, emedan det är i fullt åtnjutande af borgerlig och politisk frihet, men icke höjt sig till någon skandinavisk nationalkänsla och, i anseende till sitt medvetande al en fullkomlig säkerhet, ganska litet bekymrar sig om den utrikes politiken. Men här måste man likväl icke obetydligt taga i beräkning, att det gamla hatet mot Svenskarna förlorat sig, — endast fruktan för vissa svenska institutioner, i synnerhet den svenska adeln, står qvar, — och att det förbåller sig likaså med hatet mot Danmark, till hvilket det fordom förlorade sin frihet och af hvilket det år 4814 uppoffrades, eller, som