LT MÅ ——o— ——— ---—--— —! — — -.-4(4(——V dertill, för att få vara nära den tjusande varelsen. Förblindad af detta hopp, glömde jag för momangen alla de obehagligheter, som naturligtvis skulle uppstå af mitt förhastande: Hvad som var så lätt att förutse har inträffat, och jag har nu ingenting vidare att tillägga, utom det att jag vid Gud, icke haft någon elak afsigt med hela tillställningen. Jag vill genast upptäcka mig för brukspatronen, som må döma mig huru ham behagar, och sedan, min herre, sedan har jag också några frågor att göra er., Fremlingens drag antogo ett allt mildare uttryck och med ett vänligt småleende sade han: Jag vill hoppas, min herre, att jag skall kunna besvara dem på ett tillfredsställande sätt. Men räck mig er hand, ty emellan oss får intet groll herrska. Tro mig, jag har ofta kastat mig i dårakti. gare äfventyr än detta, och jag vet med mig sjel att en ung man sällan rådfrågar förnuftet, då har förgapar sig i ett par Ögon, så eldiga som er dröm bilds. Men å propos henne, så är min begäran att ni efterser om hon är uppstånden från Sir hvila, och i händelse hon är det, att ni ber hen ne det hon förunnar mig ett par minuters enskild samtal, utan att nämna någonting derom för gub ben, inför hvilken ni äfven, om ni vill följa mit råd, ännu tills vidare framhärdar i er antagna rol. Ni ger mig ett besynnerligt uppdrag, — sade Rutschenhjelm, icke litet förundrad och på samma gång erfarande en häftig släng af svartsjuka — Hvad i Guds namn kan ni vilja flickan, och hur kan ni dessutom tro, att hon skulle kunna bevilja ett möte åt en namnlös fremling, som, ni får förlåta mig min uppriktighet, har bra mycken likhet med en äfventyrare.