gömma allt hvad som kan förråda honom, då han vill agera dräng. Rutschenhjelm sänkte sitt öga för den fremmandes pröfvande blick och stod ett ögonblick slagen, men derefter sade han: Min herre! som jag förmodar att ni är officer, vill jag icke söka att göra några undfiykter, utan jag erkänner öppet, att er gissning icke är felaktig, ehuru jag icke kan inse med hvad rättighet ni framställer edra frågor.n Jag har större rättighet dertill, än ni ens kan ana. Hade jag icke i går aftons sett att ni kan förhålla er, som det anstår en bra karl, skulle jag utan omsvep straffat er, för det ni seglar under falsk flagg. Men jag har nu fattat en förmånligare tanka om er, och då jag medger, att äfven ni gissat rätt, då ni anser mig vara officer, frågar jag er, på er parole, hvad meningen varit med denna förklädnad?, j Rutschenbjelm betänkte sig ett ögonblick, derefter svarade han: Ni talar ur en något hög ton, min herre, men på det ni icke må tro, att ett falskt bjerta klappar under min falska rock, vill jag svara er uppriktigt, som det höfves en militär, och vi kunne sedan, om ni önskar, afgöra resten. Vet då, att jag händelsevis fick se denna sköna flicka på en ångbåt, och att hennes strålande blick genast gjorde på mig det mäktigaste intryck. Det tycktes mig i ögonblicket, som om hela mitt öde vore fästadt uteslutande vid henne, senom någon outgrundlig sympati. Jag kunde icke lösslita mig från hennes anblick, och då jag nu händelsevis hörde, att brukspatronen behöfde en kusk, föll jag på den iden (jag medger att den var dåraktig), att sjelf, förklädd, erbjuda mig