Aftonbladet – 15 april 1843, sida 1

diga, om hvartannat: Slutligen tyckte han till sin outsägliga ångest, att han såg huru Hilma med ett ansigte, strålande af sällhet, stod framför hönom och. lutade sitt hufvud mot fremlingens bröst. Rasande af yrede och besviken kärlek; tyckte han, alt han fattade sin puffert, för att expediera rivalen lika geschwindt, som rånaren på landsvägen, men fremlingen log med ett besynnerligt uttryck och lade den glädjedruckna flickan i hans armar. Vid denna oförväntade upplösning af drömmens gyckelspel, bredde han i förtjusning ut sin famn, så häftigt att han vaknade och då han uppslog ögat, såg han — fremlingen stå framför sig, just med samma besynnerliga leende, som han nyss skådat i drömmen. Ni drömmer lifligt, unge man!, — sade fremlingen, — jag har hört er ropa Hilmal trenne gånger. Sacre-dieul! ni är något för djerf, Monsieur kusk tutschenbjelm rodnadeoch hoppade förlägen ur sängen, halfklädd, somhan var. Men han hemtade sig snart och svarade med uppblossande vrede: Och äfven ni är för djerf, monsieur fremling, som: lägger er uti mina drömmar.n En skymt af vrede for hastigt öfver fremlingens mörka ansigte, men derefter log han åter på sitt egna, besynnerliga vis, gick fram mot vår hbjelte och sade, i det han lade sin hand på hans axel: Ni är icke den ni synes, unge man. Jag har varit tillräckligt med i verlden, för att upptäcka gentlemannen i hvad förklädnad som helst, och dessutom, — tillade han, pekande på ett bref, som, jemte en plånbok, nedfallit på golfvet bredvid sängen — borde löjtnant Rutschenhjelm hafva iakttagit den försigtigheten, att Jitet bättre