KUSKEN. EN BERÄTTELSE AF BRN. (Forts. fr. Thorsdagsbl.) Rutschenbjelm hade begifvit sig upp på kuskbocken och fremlingen salte sig vid hans sida. Hur är det med dig, vän kusk ?, — frågade han, — det ser ut som du fått en kontusion.n Jag fruktars, — svarade vår hjelte, — att jag för närvarande icke kan hålla tömmarne, ty min venstra arm värker alldeles rasande. Kanske jag får be er att vara kusk i mitt ställe, så länge.n Gerna! svarade fremlingen, fattade tömmarne och körde af. När du kommer till gästgifvaregården skall du bara taga en kall dusch på det skadade stället och tvätta det med bränvin. Jag har ofta varit mörbultad och sargad i mina dar, under flera års fälttåg och svår fångenskap, så att jag nog vet hvad:det vill säga. Rutschenhjelm såg på sin granne, så mycket nattdunklet ville tillåtas Han var en abtletiskt byggd mari med högt, bredt bröst och väldige något krökta skuldror. De stora; kolsvarta mustacherna och den mörka hyn, måhända färgad af en varmare sol än Sveriges, gåfvo hans ansigte en viss vildhet, ehuru dragen för öfrigt -voro—ädla; och det långa ärret på pannan tillkännagafatt han var en man, som pröfvat faran. Sedan Rutschenhjelm hastigt, men till sin-stora belåtenhet; mönstrat fremlingen, sade han, icke utan en viss nyfikenhet: Jag förmodar alt ni då varit i utrikes tjenst.n Ja, min vän, det har jag, svarade fremlingen lakoniskt. pHvad ni är Jyckligi — ropade Rutschenbjelm