Aftonbladet – 12 april 1843, sida 3

Tehuru St. Tuna socknemän genom befullmäktigad lombud i afgifven förklaring bestridt afseende å be Isvären, enär de, oansedt herr överstelöjtnanten oc! riddaren Klingspors valbarhet icke af socknemänne: lifrågasattes, icke ansågo sig ovilkorligen förbundne at honom till ledamot i Taxeringskommittån utse, sam enär ordförandens i socknestämman åtgärd, att, då för samlingen icke på tillfrågan nämnde någon, föresl Ide ledamöter, som derefter valdes, icke kunde inne fatta någon olaglighet, äfvensom herr professoren J IW. Ekenstam jemväl yrkat, att besvären måtte lem nas utan afseende, då besväranden icke styrkt at herr professoren såsom ordförande i socknestämmar någon olaglighet begått, och då de åsigter, som vic valet af socknemännen tagits till efterrättelse icke vo ro stridande emot de i 52 och 53 SS af Bevillnings förordningen för sådant val meddelte föreskrifter; lik: väl och som stadgandet i 52 8 af Bevillningsförord ningen, att de till ledamöter i Taxeringskommitt skall väljas minst fyra och högst sex besutne personei af ridderskapet och adeln eller ståndspersoner, äfver vid jemförelse af 53 är derutinnan tydligt, att de så beskaffade personer till erfordeiligt antal af adels ståndet inom socknen finnas, de företrädesvis skole väljas, enär, i annan händelse, lydelsen af 52 skull hafva varit att dessa ledamöter skulle väljas blanc ridderskapet och adeln samt ståndspersoner; alltsi och emedan hr öfverstelöjtnanten och riddaren Kling: spor, såsom innehafvare af Österby, flere besutenheter motsvarande boställe, destomindre må kunna an: ses obesuten, som innehafvaren af den största egen. dom eljest skulle sålunda jemväl komma att anses, ehuru ordet besuten i den åberopade 52 SS uppenbarliven endast har afseende på jordegendomens besittning, då 53 bestämmer huru bristande antalet afså beskaffade personer må ersättas af dem, som af sådan besittning äro i saknad; ty pröfvar Konungens Befallningshafvande rättvist att ogilla den öfverklagade åtgärden, hvarigenom herr öfverstelöjtnanten och riddaren Klingspor blifvit förbigången vid val till ledamot uti innevarande års Taxeringskommitte i Stora Tuna socken, utan att lisväl sådant numera må ega något inflytande på Taxeringskommittens vidtagne åtgärder och beslut, enär icke är visadt, att vid valet af de ledamöter, som deruti deltagit, någon sådan felaktighet förelupit, att valförrättningen i hela dess vidd bordt upphäfvas, och då icke heller flere ståndspersoner varit till ledamöter i kommittån invalde, än att herr öfverstelöjtnanten och riddaren Klingspor jemväl kunnat, såsom den enda besutne adelsman i socknen, hafva, efter lagligt val, i kommittens arbeten deltagit. Den, som med detta utslag icke åtnöjes, må deröfver anföra besvär i Kongl. Maj:ts och rikets Kammarrätt inom fyratiofem dagar efter delfåendet häraf, hvarvid bör bifogas behörigt bevis om tiden då klaganden af utslaget erhållit del, vid äfventyr, att om något af hvad sålunda är föreskrifyet, åsidosättes, besvären till pröfning icke upptagas. År och dag som ofvan. P. D. Lorichs. P. de Laval. Socknemännen i St. Tuna hafva icke kunnat förlika sig med denna tydning af Bevillningsförordningen, utan sökt ändring genom följande besvärsskrift: Till Kongl. Maj:ts och Rikets Höglofl. KammarRBätt; Enligt ho-gående protokoll af den 27 November 1842, är det mig, på socknestämman med St. Tuna församling enhälligt uppdraget, att allerödmjukast anöra socknemännens besvär öfver Konungens Befallningshafvandes utslag, af den 8 Oktober 1842, rörande välborne herr öfverstelöjtnanten och riddaren C. W. Klingspors klagomål deröfver, att han icke blef vald till ledamot i sistl. Taxerings-kommitte, hvilket utslag härjemte ödmjukast bifogas. Under det att jag tillika med öfrige socknemännen icke kunna annat än vörda och tacksamt erkänna Konungens Befallningshafvandes omsorgsfulla styrelse, tro vi ock förvisso, att hvarken Konungens höga Befallningsh. eller Höglofl. Kammar-rätten illa upptager att socknemännen besvära sig; ty med bästa öfvertygelse kan ju meningen om en sak vara olika, hvilket ofta händer; vi tro ock, att det icke illa upptages af höga vederbörande, att socknemännen äro lika så nitiska om sina små rättigheter, som herr öfverstelöjtnant Klingspor om sina. Uti ofvanbemälda utslag synes vara den meningen, att af adelspersoner eller ståndspersoner skola fyra eller sex väljas, och der sådane personer tills erforderligt antal af adelsständet inom socknen finnas, skola de företrädesvis väljas. — Vi, socknemän, hafva visserligen icke det ringaste emot adelsståndet; ty många af dem hafva ofta varit på flera sätt landtmannens stöd — och de hafva, likasom ståndspersonerna samt bonden, merendels också jordbruk. — Men cnär 48414 års Bevillningsförordning i 52 lemnar socknen frihet att välja ibland besutne herremän i församlingen, så vilja socknemännen ogerna inskränkas i detta sitt fria val Ty om socknemännen rätt förstå uttrycken i utslaget, så äro vi skyldige att till Taxeringsmän i herreklassen välja företrädesvis alla fyra eller till och med alla sex herrarne af adelsståndet, om så många besutne deraf finnas i socknen, och då blott en enda adelsman finnes derstädes, skulle han vara likasom sjelfskrifven år från år, hvilken åsigt herr öfverstelöjtnant Klingspor också i skriftvexingen yttrat, — men huru kan då Förordningen tala om val? och vid riksdagen hörde jag icke talas, om att någon förelrädesvis skulle väljas, mer än den besutne framför den obesutne, hvilket också Bevillningsörordningen upptager. Ingen ansägs sjelfskrifven! ner än Pastor i församlingen — och jag tror icke, utt hvarken han clier någon af de valda hittills, anett beställningen som Taxeringsman ibland sina rätigheter, utan fastmer ibland sina skyldigheter, och så ynes Förordningen äfvenledes taga saken, då den beagt med plikt den, som vägrar eller uteblifyver. — Tal af ledamöter i Kommitteen försiggick i år såsom Mtid varit brukligt, nemligen att några af förra årets edamöter bibehöllos, och några nya invaldes, för att cke beständigt besvära samma personer: och då herr fverste Örn, eller sjelfva chefen för Dal-regementet, nyaldes, trodde man, att herr öfverstelöjtnant Klingpor skulle, såsom alla andra som befrias, vara derned belåten, helst socknen de sista 6 å 7 åren årad ned sitt val besvärat herr öfverstelöjtnanten. Men nan fann, till sin stora förundran, motsatsen, och tt. en herreman vill tvinga sig på socinen till Taxeingsman — och att hvad andra ans2-för en besvä -— A RA SA