Såsom tillägg till det anförda, har referenten be näget meddelat följande ytterligare anmärkningar. Ehuru Voigt i sin zoologi antager orsaken till Ka meleontens fargskiftning beroende af vätskornas tröge cirkulation i kapillärrören, bekräftar han dock der här uppgifna åsigten om färgförändringen såsom rädd. ningsmedel, då han säger, att Kameleonten, då har befinner sig bland växter, erhåller en vacker grör färg, så alt man icke kan skilja honom från de omgifvande föremålen, och att, insvept i en hvit duk, han får ett hvitaktigt utseende. Tillika berättar Voigt, att en Brittisk guvernör, Forbes, som i flere veckor i Indien observerat på en Kameleont, således i ett varmt klimat, funnit hans vanliga färg angenämt grön, med blåaktiga fläckar; att den mest förekommande förändringen var en öfvergäng från denna färg till gul eller olivgrön, att då han skrämdes, t. ex. a! en hund, kroppen hastigt uppblåstes och fick utseende af sköldpaddskal, med gula, gröna och svarta fläckar: att han på ett besynnerligt sätt angreps af svarta föremål, som han noga aktade sig att nalkas, och då det händelsevis skedde, eller något svart lades i hans väg, han sammanföll till magerheten af ett skelett, och blef så svart som kol. Ofverensstämmelsen i de:sa med här gjorda observationer synes slutligen bevisa, att Kameleonten byter färg efter de föremål, som omgifva honom, a! hvilka han liksom tyckes bero; hvadan denna hans egenskap, använd såsom metafor eller sinnebild för moralisk ombytlighet, är ganska träffande, och torde således, från vetenskapernas naturhistoriska undersökningar, understundom kunna hemtas sanna bilder äf ven åt vitterheten och dikten, i motsats a! hvad en frejdad talare sagt, att naturvetenskapernas framskridande gjort den poetiska fantasien en otjenst. — NY FLYGMACHN. The Times och the Sun med sista posten innehålla några stora träsnitt och en utförlig artikel öfver en ny engelsk uppfinning, som begge biaden taga ganska allvarsamt, fastän den ännu, eller i sitt närvarande skick, ej kan förnekas ett litet syskontycke med den berömda Macferlanska Trillan. Det är nemligen ingenting mindre än en flygmachin, den tusende och första kanhända, som blifvit påtänkt sedan Faetons tid. Så äfventyrligt äfven detta försök visar sig, så bör likväl ej förtigas, att det utgår från en mera lyckad och noggrannare härmning, än alla föresående, af de medel, som användas vid fåglarnes lygt. Man synes mMttills ej ha granskat huru dervid tillgår och redan genom obekantskap dermed gjort misslyckandet af de äldre flygförsöken oundvikligt. Kan något sådant försök lyckas hälanefter, så måste åtminstone sjelfva flygapparaten vara bygd på samma princip som den här begagnade. Problemet är blott att finna en kraft, som motsvarar fåglarnes ofanthga muskelstyrka; len man förut trott sig finna hos menskliga musker, är allt för svag. Uppfinnaren till den engelska flygmachinen, Mr Henson anser sig kunna begagna ångkraft och har för ändamålet uttänkt en särdeles lätt ångbildare, att sätta i stället för den vanliga pannan. — Den vigt, som de engelska reerenterna synas fästa vid uppfinningen, förutsäter en viss öfvertygelse hos dem om dess brukvarhet; det kan derföre vara intressant att något värmare detaljera deras uppgifter; och vi skola öka att finna plats dertill i ett följande nummer. or FKANCT ACU TITTED ATID OCTAFERTT