Aftonbladet – 12 april 1843, sida 1

ittande brukspatronen och började tala om det vackra resvädret. Då gubben svarade vänligt, com samtalet snart i gång, till icke ringa pina för Rutschenhbjelm, som hvarje ögonblick fruktade att li igenkänd af den lilles lodjursögon. ,Jag hade den äran att se min herre på ängvåten i går, — sade Freudenborg — och jag vörde då att ni ville leja en kusk i staden. Som ag ser har det äfven lyckats er. pJa — svarade brukspatronen — Kongl. sekter Springfeldt hade den godheten att skaffa mig den der mannen, någonstädes från landet., Jag kän tro det, ty från staden är han icke, så mycket jag kan se — sade Freudenborg och betraktade Rutschenhjelm med oafvända blickar. Rutschenbjelm, som just nu var sysselsatt att spänna för de beställda hästarne, märkte detta och för att hindra honom att fortsätta sina betraktelser, förde han en af hästarne baklänges emo Freudenborg och ropade: undan herrel, dock e förr än den lilles haka kommit att tangera hästen: svans. Freudenborg vek skamflat åt sidan och gick sedan att besörja sin karriols förspännande ty han ville gerna lemna gästgifvaregården p samma gång som brukspatronen, för att undvik att komma i nytt krakel med bönderna, som än nu stodo qvar och blängde på honom med ilskn: blickar. När han kom till sitt åkdon, stod dei långa -bonden och lyfte på detsamma efter bön dernas förargliga sedvana. ,Son af en boricka! hvad fIyfter du efter ? ropa de Freudenborg och lät med detsamma sin guldkäp; temligen kraftigt nedfalla på bondens breda rygg Denne, hvars lyftning endast haft till syftning att f börja gräl, fattade genast Freudenborg i kragen