Aftonbladet – 12 april 1843, sida 1

KUSKEN. EN BERÄTTELSE ÅF BRN. (Forts. fr. gårdagsbl.) Våra resande ankommo snart till första skjutsombytet, men hvem kan beskrifva Rutschenhjelms örargelse och förundran, då han på planen utanför gästgifvaregården såg just den person, som han under nuvarande omständigheter helst bland alla velat undvika. Lilla Freudenborg stod der nemligen med käppen i hand, omgifven af ett halft tjog bönder, och synbarligen inbegripen i ett skarpt gräl. Just som Rutschenbjelm stannade vagnen, hörde han den lille, som troligen fick förökadt mod genom deras ankomst, utropa, så högt han förmådde: Hafyen j ingen respekt för lagen, förbannade bönder! Reten mig icke! jag kan gifva er fyrti par spö. Abh, det är fälle. inte så farligt heller, min lille, tjocke herren, — sade en lång bredaxlad bonde. —-pherrn står under lagen likaså väl som vi och herrn ska fara varligt fram med kräkena och intet köra som en skojare, när herrn ensam jä) ett styft hästlass. aLånge, ohyfsade luns! du oxe i menniskoskepnad Undan ur vägen, ty der håller landshöfdingens vagn. Vid ordet landshöfding skingrades bondskoc ken på ögonblicket, och lille Freudenborg smat derur, lätt som en fisk. . Han gick genast fram mot brukspatronens vagn och helsade liksom har varit bekant. Verkligen igenkände han också der sköna från ångbåten, som han betraktade med o förställd beundran. Freudenborg hade i allmänhe mycket lätt för att formera bekantskap, hvarför han äfven nu vände sig till den i vagnen qvar