Aftonbladet – 12 april 1843, sida 1

och innan han visste ordet af, slogs han så tungt i marken, att han trodde sig vara krossad. Skrik nu på din landshöfding, om du vill, hästplågaren — grinade bonden och började att rätt eftertryckligt rappa på den fallne med hans egen fastighet. Du började att slåss, men se jag skall inte bli dej någonting skyldig, det lofvar jag, om du bara håller, din burk.y Herre Gud! — ropade Hilma — der stå de ibjel den resande herren. För all del, Fingal, skynda dit att stifta fred; Skynda, säger jag! Rutschenhjelm hade dröjt ett ögonblick att hasta till sin väns bistånd af fruktan att blifva upptäckt, men den vackra flickans befallning, jemte Freudenborgs verkliga nöd, kom honom nu att segra öfver alla betänkligheter. Han sprang derföre hastigt till stridsplatsen, och med ett enda slag af sin kraftiga knytnäfve fällde han den långa pryglaren i marken, der han blef liggande utan att röra sig, och sedan han gjort samma manöver med en annan bonde, började de andra att draga sig ur spelet. Rutschenhjelm upplyfte derefter den stackars EFreudenborg, som var andfådd och jemmerligen: mörbultad. När han kommit sig före litet grand och funnit att han icke remnat, på något ställe, räckte han kusken sin hand och sade ,Tack, du alla kuskars mönster och föresyn Itack för god hjelp! Huru skall jag kunna veder lgälla dig? Jo behåll denna käpp — sade har melankoliskt och upptog sin på marken liggand Ifastighet — ,behåll denna käpp, som ett minnt laf mig. Jag vill aldrig mera se honom, sedar Ihan — 0, höjd af blygsell — dansat på min !e Igen rygg. ; Den lilles upprörda sinnesstämning hindrade ho