Aftonbladet – 11 april 1843, sida 3

om John språng fram och tillbaka på golfvet, gre och jemradt sig. Utan att minsta misstankar uppstodo emot John, föreföll likväl gummans hastiga död så besynnerlig, att obduktion af hennes kropp förordnades och verkställdes den 47 Oktober. Denna obduktion förrättades af provinvial-läkaren, herr doktor Ekwurzel och lemnade det resultat, att läkaren intygade: att Kjerstin Olsdotter dött af förgiftning medelst arsenik. Man började fundera hit och dit,-i afseende på banemannen, och man fästade nu först uppmärksamhet vid John Svenssons beteende under modrens sjukdom och vid hennes död, samt hans sorgsna utseende under de följande dagarne. Man fann sig af dessa omständigheter hafva anledning till misstanka emot John, som likväl derom icke tillspordes. Dagen efter obduktionen, den 42 Oktober, fördes modrens lik till kyrkogården, för att begrafvas. Efter framkomsten skickades John till församlingens prost, vice pastor Nordström, för att underrätta honom om likets ankomst. Pastor Nordström, till hvilken ryktet om Johns ofyannämnde förhållande äfven kommit, tog genast John i förhör. John nekade i början, men bekände slutligen, att modren dött af en förgiftad smörgås, hvilken John ämnat sin broder. John Svensson häktades, och undersökning företogs vid Medelstads häradsrätt. Af Johns bekännelse och ransakningen i öfrigt inhemtas om brottet följande: John hade inom sig varit förargad öfver -brodrens varningar vid flere tillfällen, att ordentligare förfara med hvad han hade om händer att afyttra i staden, samt för hans begifvenhet på starka drycker. Detta hade slutligen väckt hat hos John emot brodren. Lördagen den 4 Okt. kom John in, för att äta frukost. Modren framställde tre smörgåsar, en åt hvar af sina söner och en åt dottern, hvarefter modren gick ut. Johans bror var likväl ännu sysselsatt med arbete, utom huset, och således icke närvarande. John erinrade sig, att han en tid-förut, på sin mors begäran, öfver fönsterkarmen gömt en bit arsenik, som han hos en lumpsamlare, Cronlund, köpt åt sin mor, för att användas till råttors utödande. Genast hade det runnit John i hågen, liksom vore han af någon dertill öfvertalad, att begagna detta gift till sin broders afdagatagande. Beslut och handling voro ett. John nedtog genast arsenikbiten, sönderkrossade den i en skinnlapp, och strödde det på smörgåsen, som var ämnad åt hans bror, hvilket skedde så oförmärkt, att systren icke varseblef. det. John och systren förtärde sina smörgåsar, hvarefter John aflägsnade sig. Efter en stund äterkom modren, och yttrade, att hon kände sig hungrig. Ermedan Ola ännu icke kommit in, för att äta frukost, stod hans smörgås, som John förgiftat, qvar på bordet. Modren tog och åt upp den. En timma derefter insj -knade hon I kräkningar och svåra plågor. Då John på middagen kom hem och fick se modrens tillstånd, blef han förskräckt , frågade systren, hvem som uppätit den rede smörgåsen och erhöll till svar, att modren gjort let. Vid denna underrättelse hade samvetet hos John börjat att vakna, men han yttrade likväl ingenting, som kunde röja honom. Då modren följande morgon dog, föresatte han sig att upptäcka sitt brott, men afhölls derifrån af fruktan för det straff, som väntade honom. Under de rysligaste samyvetsförebråelser hade han framlefvat följande vecka, intill dess han för församlingens prest bekände. Under djup ånger bekände John sitt brott inför lomstolen, under försäkran, att intet annat motiv levat till grund för hans brott, än att han inom sig yst hat emot brodren, för de föreställningar, denne vägat göra honom, och i ett ögonblick fattat beslut, tt taga lifvet af honom, ehuru, genom cen olycklig illfällighet, modren derföre fallit offer. John dömdes af häradsrätten och sedermera af skånska hofrätten, enligt 4,88 i 44 och 47 Kap. Missgerningsbalken, att mista lifvet genom halsmggning. i John Svensson sökte nåd hos Kongl. Maj:t, som, senom utslag den 4 sistl. Mars, fastställt hofrättens itslag, men, af nåd, förskonat John Svensson från lödsstraffet, och tillåtit honom få umgälla sitt brott ned 28 dagars fängelse vid vatten och bröd, uppenjar kyrkoplikt och fästningsarbete för hela sin lifstid.n —ER—— — En minderårig gosse begick i Söndags en ickstöld i Nya teaterns förstuga och vid polisförhör et ned honom upplystes, att han förut föröfvat sju stöller på en och samma dag och för dem undergålt straff. — Dagbladet berättar, att två skomakaregesäler blifvit ställde under tilltal för det de vid ett tillälle öfverfallit en skomakaregesäll och vid ett annat n kadett. — Den beryktade skeppareenkan Inga Maria Martell blef i dag af Kämnersrätten dömd för I tredje rean inbrott till 25 par ris, trenne års spinnhus samt, då won är behäftad med fallandesot, till enskildt skrilt. — I Söndags morgon, klockan Y, 3, blefvo två tadssoldater, Petersson och Aberg, i Stora Vattugränd fverfallne af två våldsverkare, som illa skuro dem i insigtet, samt tillfogade dem flera slag med portnyckar. Efter uppgift hade patrullkarlarne velat tillhålla våldsverkarne, som förde oljud, att hålla sig tysta, nen derpå fått det svar, att den saken ej anginge vatrullen; derefter hade handgemäng uppkommit, som edt till den omnämnda misshandlingen och hvarunder len ene våldsverkaren fått ett hugg öfver armen. Båda våldsyerkarne sprungo sedan in i ett vid gränden beäget hus och stadssoldaterne skaffade sig biträde från sardesyakten och gingo upp i huset, samt funno der