Aftonbladet – 11 april 1843, sida 2

FHuru kan min fromme, gode far vara så. oför sonlig?, frågade Hilma med en tår i sitt skön: öga. Ackl Ferdinand är ju ingen mördare, har endast straffade en skurk, som vågade förolämp: mig, hans syster, då, nästan ett barn. Hans bjert: är godt och ädelt, endast af lättsinne?.. Lättsinne är alla lasters moder), afbröt henn fadren; men nu icke vidare härom, så vida dr vill att jag skall få en blund i. mina gamla ögoi denna natt! Gå till hvila i ditt rum, mitt barn Intet ord vidare! God natt! Gud välsigne dig, mi söta flicka, som: aldrig gjort:mig någon sorgt, Med bedröfvelsen tecknad på sitt sköna ansigt gick dottren in i sin kammare, och med faderli hbuldbet såg den gamle efter benne. Derefter för fogade han sig med möda till sin säng, men in nan sömnen tillslöt hans trötta ögonlock, bad ba: länge, länge för sin dotter, och mest för sin för lorade son, ty fadersbjertat förnekar sig sällan. Klockan tre följande morgon stod Rutschen hjelm vid brukspatronens säng, för att väcka bo nom. )Bra, min käre. Fingall sade denne nä han uppslog sina vänliga ögon; bär nu ned vår saker och laga att allt är i ordning till kl. hal fyra., Rutschenbjelm gjorde som honom anbe falldes, och han surrade fast -hattaskar och kapp säckar lika skickligt som en diligenskusk. All sofvo ännu i huset, utom skjutsbonden, och nä halfslaget ljöd, gick den nya kusken upp att för ned brukspatronen, som redan, jemte -dottren stod färdig för resan. Snart voro båda instufvad i landån, Rutschenbjelm satte sig på kusksäte och med en väldig klatsch bar det af. Gudske lofl tänkte han, då han kommit utom stadspor