Aftonbladet – 11 april 1843, sida 2

tillade han leende; det kunde ju äfven så slumpa till, att jag på köpet mister dig. Du har bittills låtit bra många unga karlar sucka och brinna förgälfves, men någon gång skall väl den rätta kommay eller huru, min flicka lilla ? i: Rodnande svarade den sköna Hilma: jag tviflar mycket deruppå, ty jag kan icke önska mig ett gladare och kärleksfullare. lif, än jag har vid min älskade fars sida. Jag har aldrig sökt att vinna dessa ungherrars beundran, derföre få de också ursäkta att jag varit frikostig med mina korgar. Men jag lofvar i alla fallp, fortfor hon skämtande, att säga min snälla pappa till, när den rätta kommer., Gud låte honom då snart infinna sig! sade brukspatronen. Jag ville så gerna se dig lycklig; du är mitt enda barn..., Enda barn? afbröt honom dottren bedjande; fader! du glömmer din son. Nåväll! han har varil min son och din bror, svarade den gamle med en hos honom ovanlig bäftighet; .men har han icke på tusende sätt gjort sig oförtjent af detta namn? Först valde ban mot min vilja det brödlösa krigsståndet och, sedan jag ändtligen fogat mig deruti, förde hanju den mest stormande och äfventyrliga lefnad, som kostade mig en dryg del af min med omtanka och ärlighet förvärfvade förmögenhet. Sedan han slutligen stympat en menniska i en duell, flydde han, skuldsatt öfver öronen, som en mördare ur landet. Nej, nej, jag vill icke höra talas om honom. Han bar nu varit borta i fem år, och jag önskar till Gud, att han aldrig målte återvända, ty min band blir alltid sluten för en slösare och mördare,n N :