KUSKEN. EN BERÄTTELSE AF BRN. : (Forts. fr. gårdagsbl.) Efter en stund kom Springfeldt och aflemnad sin första rapport. Han hade, efter föreskrifi sagt brukspatronen, att han skickat bud till lan det etc. — Han hade oekså mycket rigtigt blif vit bjuden till middag och fröjdade sig redan andanom åt det goda vin, som skulle vankas. — Flickan är gudomlig, på min salighet! — fort for han sedan — jag, som är en så gamma Kunstversteher,, har, fördöme mig! aldrig set så syperba ögon. Och hvilken växt sedan! Mir bjertans bror! du kan aldrig föreställa dig en sådan Tyst gamla pratmakare,, — sade: Rutschen hjelm, — men hörde du händelsevis henne namn?) Du är så säker! Springfeldt hör, fördöm mig! allting, han. Hon heter Hilma, Jag hörde det Je knäppen. Rasande vackert namn, elle hur Ett gudomligt namn,, — suckade -Rutsehen. hjelm — men talade du något vid henne?n Det var att fråga! Springfeldt talar vid all: menniskor, både kända och okända, fattiga oc! rika. Jag frågade benne till en början, om hor varit sjösjuk under resan. Då rodnade hon oc! såg litet förlägen ut, hvilket klädde henne ypper ligt, på min salighet! Sedan talade vi om et och annat, äfven om den nya kusken, hvarunder hon framställde den önskan, att han måtte vara en påpasslig och nykter karl, som kunde vars hennes :stackars lama far till hjelp. Jag försäkrade henne, att han var ett mönster för alla ku