Aftonbladet – 10 april 1843, sida 3

vat att komma sednare på aftonen. Jag harännu en betjentrock qvår från den tid, då jag, Gudbevars! lefde på stor fot. Denna ämnar jag ikläda mig, och i skymningen, då ingen märker oss, inför du mig till brukspatronen: Jag skall afraka mina mustacher och göra mig så oigenkännlig som möjligt. Säg är icke detta klokt uttänkt? Mycket klokt, fördöme mig! — sade Springfeldt och tömde sitt glas. — Jag tycker fasligt mycket om äfventyr, men jag törs icke lura brukspatronen så — jag skulle ju mista min kredit som kommissionär, på min salighet! : Åh, strunt i den förlusten! — sade Rutschenhjelm. — Tänk bara, min förträffliga bror, om det lyckades mig att knipa flickan; du kunde då vara öfvertygad om, att jag nog skulle ihågkomma dig med en hederlig ,douceur,. — Alven om jag för närvarande på något sätt kunde stå dig till tjenst.... . Bror Rutschenhjelm! du är, fördöme mig! den hederligaste menniska på jorden! — inföll Springfeldt med mycken värma och plötsligen förändrade åsigter. — Jag skall göra som du har sagt. Jag går på knäppen till brukspatronen; ty jag vill alltid tjena mina vänner, på min salighet! — Förbannadt god ide! ha! hal Sedan Rutschenbjelm ytterligare inskärpt sin plan i Springfeldts minne och erhållit hans tystbetslöfte, gick han hem till sitt logis, der han i en liten kappsäck inpackade några af sina oumbärligaste klädespersedlar och gjorde sig färdig till afresan. Allt det här är sannerligen litet befängdt, sade han derunder vid sig sjelf — och svårt är att se huru jag skall draga mig ur äfventyret, men det är romantiskt, och om det aflöper väl eller illa, så vet jag åtminstone ell, det, att jag ville våga ännu tusen gånger mera, för att få se och! vara, nära denna förtjusande varelse. Således friskt mod!. Jag vill icke oroa mig i förtid, utan låta händelserna ha sin gång. . i i (Forts. följer.) ed