Aftonbladet – 8 april 1843, sida 3

nedgick en stor mängd af de besökande i schaktet och besågo tunneln. Ingenting kan öfverträffa scenens pittoreska effekt, då man såg dem gå genom östra gången. Den andra gången var stängd, emedan processionen skulle passera den. Just då klockan slog fyra, tillkännagaf ett skott, som aflossades på kompaniets varf, att processionen satte sig i rörelse från en af markiserna. Processionen afgick i följande ordning: En musikkorps, Standardbärare, Kompaniets sekreterare, Kompåniets ombudsman, .Kompaniets tjenstgörande ingeniör, Kompaniets öfveruppsyningsman, Förste ingeniören, sir Isambert Brunel, Sir Edward Codrington, Hr Hawes, sen., ordförande i direktionen, Lord-mayorn, Benjamin Hawes, esq., P.L. Lord Dudley Stuart, Direktörerne, Kassören och öfrige tjenstemän, Aktie-egarne, De bjudne. Antalet af de nu närvarande personerne, bland hvilka många välklädda fruntimmer voro, kan ej hafva varit mindre än 4,000, och anblicken, då processionen, med en verksam musikkorps i spetsen, nedsteg i det rymliga schaktet, hvilket är sextio fot djupt och har 430 fots omkrets, var en af de mest imposanta vi någonsin sett. Då processionen började nedstiga och nådde bottnen, helsade den talrika samlingen de serskilda partier, hvaraf den bestod, med höga hurrarop. Derpål beträdde processionen, åtföljd af de bjudne, och liksom förut med musikkorpsen i spetsen, vestra gången och gick till Wappingsähdan af tunneln, en sträcka af omkring 4,200 fot. Då den upp-) nådde slutet, helsades egarne och utförarne af det stora verket. åter af folksamlingen med höga bifallsrop, hvarefter de återvände genom den östra gången och, då de nådde Rothertithe-ändan, uppstego de ur schaktet under alla de närvarandes lyckönskningar och bifallsrop. Earlen af Lincoln förenade sig med processionen på hallfva vägen. Så slutades det enskilda öppnandet af ett af de största verk, menniskan någonsin företagit. Det skall blifva en minnesvård lika mycket af den mans vetenskapliga snille, hvilken uppkastade planen till arbetet, som af aktieegarnes och regeringens fosterlandskärlek, genom hvilkas frikostiga l tillskott af medel, Sir Isambard Brunel blef satt i stånd att verkstölla sina planer. Lördagen varl. en epok i hans lif. Han öfverhöljdes med lyckönskningar af Lord Mayorn och-af de parlaämentsledamöter och vetenskapsmän, som voro närvarande, bland hvilka kunna nämnas Dr Henry Wollaston, Charles Babbage Esq., och Hrr Rennie, Dr Farraday, Hrr Maudsley och Field, Hr Brunel, junior, samt många andra. Sir Isambard synes vara omkring 65 eller 64 år gammal. Planen till tunneln underställdes regeringen år 1823, för jemt 20 år sedan. Den gillades genåst af många utmärkta personer, bland andra af hertigen af Wellington och Dr Wollaston. År 1824 bildades ett kompani för utförandet af ingeniörens planer. Det kapital, man då trodde skulle vara tillräckligt till företagets utförande, var 230,000 f, hvilken summa samlades genom aktier om 350 . I Mars 1823 börjades arbetet på Rothertithesidan med schaktets sänkning. I början af nästa år (1826) borrades de första nio foten genom leran, men efter den kom lös sand, hvilket gjorde arbetets ytterligare fortsättande ytterst farligt. Med stor omsorg skedde likväl ingen olycka; men innan arbetet fullbordades, inbröt floden 3 gånger; vid ett af dessa inbrott gingo ett betydligt antal arbetares lif förlorade, och vid de flesta tillfällena uppkommo svåra albrott i arbetets framskridande. År 4828 var kompaniets kapital slut, och arbetet var likväl ej mer än -halffärdigt. Vid samma tid gjorde floden ett mycket vidsträckt inbrott, och följden af dessa tvenne olyckliga omständigheter sammanlagda var, att företaget öfvergafs. Ingenting mera gjordes: förrän 18353, då regeringen samtyckte att göra förskott för verkets fullbordande. Arbetet börjades således ånyo, och har sedan oafbrutet fortgått till närvarande tid, då det är med triumf fullbordadt, med undantag af vägen: för vagnar i schaktet. Kostnaderna för det ofantliga företaget belöpa sig till mer än 600,000 , och det är sanmolikt, att 350,000 ännu behöfvas för att föllbordå approcherna, hvilket sammanlagdt, i rundt tal, gör en summa af 650,000 . Tunneln öppnades under gynsamma förebud. ! Ingen olycka eller obehaglig händelse skedde, och alla närvarande voro nöjda med scenen. Omkring klockan half sju på aftonen intogo inemot etthundrade af direktörerne och företagets understödjare en stor middag i London Tavern.j Direktionens ordförande, Benjamin Hawes, fungerade på ett : värdigt sätt såsom värd, och vid) medlersta bordet sutto lord Dudley Stuart, amirolen sir-Edvard Codrington, Benjamin-Fawes, junior, sir Isambard Brunel, Alderman Jolhnson, Dr Forbes, Dr Day, Charles Saunders, Esq., generalmajoren Paisley, Daniel Sutton, EsqBrown, Esdq., Hrr Dumaneau, Bathe och Breach m. fl. Sedan middagen var slutad, uppsteg ordföranden och föreslog först drottning Victorias och derefter hela det kungliga husets skålar, hvilka druckos med vanliga hedersbetygelser. Derefter föreslog ordföranden en skål för hertigen af Wellington, hvilken värit en af dem, som först understödt Themse-tunneln, och hvilkens nitiska bemödanden män håde att tacka för, att