Aftonbladet – 8 april 1843, sida 2

utan uppskof, i min egen närvaro först verkställa det: ådömda straffet och derefler pålägga handklofvar. Sedan tillfrågades Jonsson, huru han, oaktadt noga undersökning, både vid inoch utförandet utur ar-resten, kunde innehafva knif? Den har jag fått af Lind, svarades ganska raskt och bestämdt. — Lindstod midt i första ledet; Jonsson hade stått ett par steg framför venstra flygeln och emellan de 2:ne andra för tjufveriet brottslige — ungefär 10—141 alnar från Lind. Lind och Jonsson hade nyligen varit i slagsmål. Lind nekade och af alla tillfrågade trodde ingen på Jonssons ganska otroliga utsago, den han dock fräckt vidhöll. Det hade blifvit mörkt; lykta hemtades; knifven öf-verlemnades åt första man i första ledet, som noga besåg den och lät den gå vidare. Jag följde knifven från man till man, och lät hvar och en säga sin tanke. Nästan hvarenda igenkände att det var Jonssons: egen knif, hvilken han vanligen vid slöjdande begagnade och som flere sett honom innehafva f. m. den 7, samma dag han om e. m. arresterades. Jonsson dömdes då, icke för försöket att skära, mer: för det, att han af hämnd beljugit en oskyldig kamrat, och för det buller och uppträde han bland deuppställde fångarne åstadkommit, till 50 dagg dagen: derpå.n Hvarföre och huru denna dom sedan blef ändrad och mildrad, kommer att synas längre fram; att den icke blef verkställd synes af den förut anförda uppgiften å bestraffningarne. F3 (Slut e. a. 8)