Aftonbladet – 8 april 1843, sida 2

en, som tung, för arbetet tillsätta nätterna. Denna; inter har jag mer än en gång kl. 2—3 på natten j! ört knackandet af hans hammare och funnit honom, i huru knappt till hälsan återställd efter en svår ochl: ångvarig sjukdom, stående i oeldadt rum, alldeles i nsani, ifrig vid sin stenhuggning. Alla dessa om-! tändigheter kände Jonsson ganska noga; men än-j lock stal han, som både i:föda, kläder, ja, snart agdt, äfven i frihet, är bättre lottad, — ändock stall van, just till julhögtiden, från den fattige mannen, om året om med sagtmod behandlat alla de fångne! Icke nöjd att hafva lockat betäckningskarlen att med ig föröfva stölden, gjorde Jonsson äfven 2:ne af sina slyckskamrater medbrottslige på det sätt, att han skänkte dem gemensamt en tröja af det stulna. Desse a:ne kunde åter hvarken emottaga, gömma eller försälja den erhållna gåfvan, utan att ännu flere af manskapet, och slutligen äfven en hustru, blefvo mer eller mindre skyldige. En artillerist, tjenstgörande såsom betäckningskonstapel, lät förmå sig att, smygande sjöledes, afhemta och bortföra tjufgodset till en bekant i grannskapet — något, som är ganska lätt, genom det öppna tillstånd, i hvilket denna fästning under byggnadsarbetet sig befinner. Till fångarnes beröm bör anmärkas, att de, nästan alla, icke allenast högt ogillade den skedda stölden; utan äfven, hvar i sin mån, ville bidraga att få reda på det stulna. Då jag första gången såsom kommendant talade till fångarne, sades dem: Att de af mig skulle blifva behandlade icke allenast såsom menniskor, utan ock såsom olyckliga medmenniskor: att de hade att påräkna icke blott rättvisa, utan äfven billighet och deltagande, mildhet vid förseelser och mindre fel; men stränghet för allt, som vore lågt och gement, för olydnad celler uppstudsighet — stränghet, obeveklig och till det yttersta för lömskhet och för det ohyggliga brottet att skära sin nästa.n Dagarne nyss förr, än jag här emottog befälet, hade man hotat att skära en fortifikationsofficer. Flere både bland befäl och trupp hafva förut här blifvit skurne; förre vaktmästaren flere gånger så illa sargad, att han deraf lider mehn för sin öfriga lifstid. Sistlidne höst skars åter: en artillerianderofficer blef då ristad i ansigtet. I fästningen finnes, af 3 lifstidsfångar, 4 dråpare och, bland icke mera än 44 korrektionister, feke mindre än sex, som med knif skurit menniskor, samt bland dessa 6, en, som skurit 2 gånger!! Sednast var det nu ifrågavarande JM 412, Nils Jonsson, som gjorde försök att till illgerning begagna knif. Männe det icke är hög tid att med allvar och kraft mota ett brott, som, fordom hos oss okändt, nu allt mer och mer i förfärligt tilltagande, inom och utom fängelserna, likt ett ohyggligt kräftsår fräter. omkring sig —? Bör, under sådana omständigheter, den ene läkaren söka motarbeta, borttaga anseende: och förtroende från den andre, och låta den sjuke kjelplöst omkomma? Jonsson har, enligt rullan, i år, för trenne serskilda saker, undergått bestraffningar, nemligen: 4:0 Januari d. 2: För trilskenhet att icke gå på arbete: 25 dagg och mörk cell 4 dygn. Detta straff var allvarsammare, än jag vanligen för sådant fel brukar ålägga; men Jonssons förhållande nyss förut och omständigheterna i öfrigt fordrade någon skärpa. Efter straffet, hvaraf han alls icke befann sig illa, deltog han i arbetet med de öfrige. Straxtefter stölden äterfunnos först matyarorna, hvilka voro gömda på olika ställen inom fästningen. Något sednare ficks reda på den från de öfriga stulna kläderna skiljda tröjan, hvilken redan var såld och förd till Fredriksborg. — Då ändteligen, när tröjan helt oförmodadt visades, då erkände så väl Jonsson, som de andra båda brottsliga fångarne. Desse sednare dömdes, i förbigående sagdt, den ene till 40 och den andre till 44 dagg samt hvardera till 20 dygn mörk cell. Jonsson ålades: 2:0 Januari den 9.de (Sju dygn efter den andra bestraffningen och för helt annan sak) för tjufaktighet, andras förförande och derigenom vållande till deras olycka (t. ex. de 2:ne förut omnämnda artilleristerne blefvo för opålitligt uppförande afsände till Carlsporg) — för lögnaktiga uppgifter och trilskenhet att, oaktadt han bekänt stölden, ej ville lemna upplysningar, nödiga för det stulnas återfinnande, 50 dagg och mörk cell 40 dygn. ; Detta straff var säkerligen icke för strängt, i förhållande till förbrytelserna. Trelliotvå dågar d:refter : 3:0 Februari d. 40: För försöket att lömskt med knif skära en betäcknings-soldat, samt för beljugande af en oskyldig medfånge, 50 dagg, 2 dagar, och mörk I cell 28 dygn. Denne dag erhöll han de första och Tretlioen dagar efteråt: Mårs den 13, de 50sista. För brottet att med beräkning och kalt blod helt lömskt skära en medmenniska, med hvilken man har lintet obytt, och, då till detta brott lägges ett annat föga mindre nedrigt, nemligen att af hämnd beljugs en kamrät att vid tillfället hafva lemnat knifven, på det ogerningen skulle kunna begås — för sådant är väl det här ådömda kroppsstraffet ej för mycket — Må man komma ihåg, att soldat kan dömas till 5