Aftonbladet – 7 april 1843, sida 2

ska folket och en ledsam återgång från den nyss firade -jubelfesten, ty: känningen deraf torde nog komma att genomgå hela samhället. Vi berättade i gårdagsbladet, att Götheborgsköpmännen i början: lära visat sig till den grad misströstande, att: de icke bjudit mer än 45 1, Rdr för ordinära sorter. Det är väl sannolikt, att ganska få slut uppgöras till ett så ringa pris och att den bruksegare, som möjligen kan utväga sig på annat sätt, hellre upplägger sitt årssmide på Carlstads och Christinehamns vågar. Men äfven med antagande af 4 Rdr högre pris eller 14!, Rdr, som många här anse icke komma att öfverskridas, så måste smidet vid en stor del af de Wermländska bruken upphöra, om det ej skall drifvas med bestämd förlust; ty om äfven tackjernspriserna nedgå betydligt, fordras det dock stora!förändringar i vår jernhandtering, innan de verk som icke äro både hvad man kallar alldeles sjelfständiga, d. v. s. grundade på egen tackjernsoch koltillgång, och derjemte väl belägna för transporter, kunna realisera någon egentlig vinst till detta pris. Alltsedan kontinentalsystemets upphörande lär Sverges jernhandtering icke hafva upplefvat en så betänklig konjunktur som den närvarande. Höga spanmålspriser, låga jernpriser, stora behbållningar al stångjern från föregående åren, jemte ökad tillverkning deraf: i bredd med betydligt minskad efterfrågan, utgöra sorgliga ämnen till slutsatser för jernhandteringens framtid! Denna sak synes:oss förtjena alla tänkande medborgares behjertande. Berssoch bruksrörelsen utgöra sammanlagde, näst efter åkerbruket, detta lands förnämsta näringsgren, af hvilken vårt myntvärde närmast är beroende. Vi måste fill en hufvudsaklig del lita på exporten af metaller, hufvudsakligen jJernet, för betäckning af en, som det synes, snarare tillän aftagande import. Då jernet saknar afsättning, å måste bankens silfverfönd i stället anlitas, för att betala alla de fremmande alster, och deribland förnäraligast kolonialvaror, som behefvet, vanan eller böjelsen för lyx fordra... En stark silfverutvexling medför minskning i den cirkulerande penningestocken, och föranleder en penningebrist, hvaraf alla inhemska näringar skola lida. Således, Jehuru botemedlet till slut visserligen kommer af sig.sjelf; blir det kännbart för landet, emedan det koromer att bestå uti ett genom brist föranledt aftagande i konsumtionen. Under sådans förhållanden ärogoda råddyra, såsom ordspråk et säger. Bet synes os likväl, att om än mången kan finna öfverflödigt att blifva erirrad om en konjunktur, som endast . är egnad att väcka modlöshet, så är det bättre att i tid eftersinna, huruvida icke någon: möjlighet kam gifvas för en förbättrimg genom förenade bemödanden, än att endast lägga ar marne i kors och vänta att bättre tider skola komma af sig sjelfva. Månne det icke dGerföre vore tjenligt, att antingen handelsståndet eller brukssoeieteten. på något sätt.hvar för sig eller gemensamt trädde tillsammans eller att endera af dessa korporationer utsåg en kommitte, för att först och främst utröna orsakeana till Svenska jernetsminskade afsättning, nemligen icke blott de vanligast och. allmännast kända hvar för sig, utan. alla i deras sammanhang; och för att sedan deraf hemta. en ledning till föreslående af någon utväg att minska den närvarande stockningen, antingen. genom nya handelsplatsers uppsökande, eller medelst påkallande af åtgärder ifrån statsmakternas sida? En hel ay verldsdut kar ju sägas hafva Bbfvit öppnad. för handeln genom Engelsmännens eröfring i China;. kunde man ieke möjligen vid en sådan öfvorläggning finna skäligt, att till exempel försöka skieka några jernlaster. till de derstädes öppnade harbnarna lika gerna, som att låta dem ligga hemma; och om en icke riskerar ett sådant företag, kunna då icke många förena sig derom på försök? Frågan är ju fri, och vi yttra. den utan annat anspråk, än en önskan att den. måtte tagas i betraktande: af mera sakkunnige i dessa ämnen; men så mycket. tycke vi oss kunna sluta till; att tiden är inne att tänka på någonting innan belägenheten ytterligare förvärras. För en bruksegare eller, köpman, som ligger med flera tusen skeppund jern på vågen, vore dat väl på det hela en obetydlig sak, att ingå med ett. eller par hundra skeppund i ebb bolag om några skeppsI laster som, under ledning af aktade oeh kunnigt I män, skiekades till: serskilda, platser, hvilka förut varit föga. eller icke besökta af Svenska skepp :? och för denna handel; förlusten på: ett sådant fö Iretag synes åtminstone ej kunna blifva betydlig i jemförelse med den stora vinsten dezaf, om någr: Inya deboucheer för vår jern-export kunde öppnas Vetenskaps-Akademiens årssammankomst den 34 Mars.